Idag åker vi på utflykt.
Började den lediga fredagen med en tur till Hestra, grannsamhället.
Där finns den mindre butiken, den som jag väljer att handla i just nu.
Där finns paketutlämning, näthandel passar också utmärkt i dessa tider.
Och där finns bästa lilla välsorterade blomsteraffären. Handlade tio nejlikor samt lite grönt till dem, tio penséer och tre minipåskliljor för 270 kr. Slå det priset den som kan!
Åkte hem, fikade och fixade sås till den pastasallad som C-E rört ihop, under det att jag var i Hestra.
Dags för bilutflykt, med några promenader och geocacher inplanerade.
Första promenaden gick från slutet av en skogsväg, ca 500 meter genom skog och ordentliga backar upp på en granplantering. Har fanns en geocache att leta upp. Den publicerades 2010. För tio år sedan fanns det en vidunderlig utsikt över Tolken, från denna Åhs. Iallafall enligt cachebeskrivningen. Idag kunde man med nöd och näppe skönja Äspered mellan granplantor och björksly.
Utsikten över sjön, den fick vi ta på nära håll, då vi passerade på väg till nästa resmål.
Vid sen förmiddagstid, fanns det fortfarande is på sjön, där solen inte kommit åt. Ingen is som tålde att pimpla ifrån dock, det var ett antal år sedan som vi hade sådana isar.
Utflyktens huvudmål, det var Raska-Minas stuga. Fick ett tips genom en bloggbekants virtuella besök där. Parkerade bilen vid avtagsvägen, dryga en och en halv kilometer från stugan. Promenad ingick ju i planen för dagen.
Har varit i denna stuga en gång tidigare, för många herrans år sedan. Det var när jag gick på högstadiet och var med i SMU-juniorerna hemma i Rångedala. Kommer ihåg att vi promenerade en bra bit även då, tror att det mest var på stigar. Hittade tyvärr inte stig-vägen denna gång, mobilen ville inte visa var stigarna lämnade landsvägen. Nåja, vi fick en fin promenad ändå, denna gång på grusväg.
Det känns så positivt att Tvärreds hembygdsförening, som äger stugan, låter den vara öppen dygnet om, året runt. Bara att stiga in i den lilla stugan, och försöka förnimma historiens vingslag.
Raska -Mina ( Vilhelmina) bodde i stugan från 1861 - 1943. Det var hennes pappa som uppförde det lilla torpet. Mina bodde ensam under många år. Hon tog hand om de tamdjur som betade i området under sommaren. Vintertid så lämnade hon ofta sin stuga, gick runt på gårdarna i trakten och förväntade sig nattlogi - och mat förstås. Ingen vågade köra iväg henne, för var det någon som vägrade ta emot henne, så basunerade hon ut hur hon behandlats, över hela socknen. Epitetet snål och ogästvänlig, det ville förstås ingen ha.
Sina sista fyra år fick Mina bo på ett ålderdomshem. Hon avled 1947.
Stugan lär ha varit i uselt skick, när Tvärreds hembygdsförening fick ta hand om den.
Upprustningen har de gjort superbra. Ett riktigt bra utflyktsmål - och bil kan man köra ända fram om man så vill.
I stenmursgrunden, under fönstret- där fanns en geocache - en ganska stor låda gömd bakom en sten.
Ett vingslag som kommer ända från bronsålder, finns ca 150 meter från Raska-minas stuga. De här små skålgroparna är gjorda för att älvorna skulle kunna mala sin säd där. Troligen användes de som offerskålar till gudarna, kanske fylldes de med blod, kanske med säd. Ingen vet... men älvkvarnstenar, skålgropar, förekommer på många platser i södra delen av Sverige.
Häftigt är det, tycker jag, att någon överhuvudtaget upptäcker dem och gör dem synliga för gemene man.
Nerför backarna bar det , in i bilen och vägen tillbaka mot Dannike.
Vi stannade till och letade upp en geocache i anslutning till ett naturreservat. Dit får vi åka tillbaka i försommartider, för då lär det vara massor av ovanliga - och vanliga - blommor här.
Den sista längre lite längre promenaden, den gick verkligen på platt mark. Genom mager skogsmark, där vissnade ljungtuvor och lingonris växte utmed den smala stigen, och ut i det blöta, alldeles nära en mosse.
1942 bröt man torv här på mossen. I samband med torvbrytningen, fann man en öppen kista med ett kvinnoskelett i. Ett skelett utan huvud, men med håret kvar. Kvarlevorna daterades till 1600-talet. I kistan en pung med tobak, pipa och några andra förnödenheter. Kvinnan var bakbunden.
Man tror att det var en kvinna i 25 årsåldern , och av högre stånd, som blivit begravd vid mosskanten. Varför, det vet man förstås inte.
Cachen var från 2007. En gammal cache. Själv började jag med geocaching 2009. Och hela företeelsen, den började år 2000, då USA öppnade upp för användning av deras spionsatelliter.
Ett stopp, en cache och ett foto blev det vid välbekanta Torpa stenhus. Hit återkommer jag/vi minst en gång per år, för det mesta betydligt oftare. Men utomhusteatern, Torpaspelen- det är ett "måste" för mig. Så har det varit i stort sett varje sommar sedan nittiotalet. Hoppas verkligen att det blir en föreställning, även detta år.
Visst är det vackert här, där Åsunden möter Torpasjön. Om några veckor kommer det att lysa vitt av sippor i hagarna runt omkring.
Hofsnäs herrgård, en av gårdarna runt sjön, öppnar sin helgservering i morgon. Synd att det inte var öppet redan idag, för då hade vi gått in och beställt en kopp kaffe att avnjuta på den stora terrassen.
Nu blev det en kort promenad ner till sjön i stället. Skit också att vi inte hade kaffe mer - det hade ju passat så bra här i solskenet.
Sista stoppet gjordes i blåsippshagarna i Månstad.
Här finns det hagar som nästan lika blåsippsrika, som min barndoms hagar i Finnekumla, Rångedala.
Absolut favoritblomma, det är blåsippan.
En härlig utflyktsdag i strålande solsken och tio plusgrader, blev det. Vårsömnig och lite trött i benen, det känner jag mig efter 14000 steg och 10 km av kortare eller längre promenadsträckor.
