Nu har det vänt! Ljuset är på väg tillbaka. Ja, jag vet, det tar sin tid, men vi är i alla fall på rätt sida om årets längsta natt.
Blev mäkta irriterad över morgonens okunniga radiopratare. På Radio Sjuhärad så sa man gång efter annan att vi var som längst ifrån solen just nu. Jag var på väg att ringa in, när jag hörde det för tredje gången under en timme. Men... någon annan hann före, rättelse kom innan jag kommit till skott.
Är det typiskt en gammal lärare, detta att bli mäkta irriterad över att folk pratar utan att veta?
Det allra fånigaste är ju att jag inte vet så mycket själv, och kan ju bara vara kritisk mot det jag vet. Så visst går jag på en massa osanningar, jag också.
FAST... killgissningar, det är jag överkänslig emot, alltså folk som bara tror och uttalar sig, utan att ta reda på fakta. Vilket ju inte är svårt i denna google-tid.
Julen står för dörren, och faktum är ju att jag varje jul blir glad när jag blir utsläppt från den instängdheten igen.
Återigen, fy, vad jag är fånig.... jag måste inte uppfylla alla måsten, som jag själv mer eller mindre omedvetet, kräver av mig själv. Ändå gör jag det.... fast ett måste är borta sedan några år.... julgodistillverkningsmåstet. Var ju bara jag som åt av allt sött och fett... och jag behöver absolut inte alla dom extra kalorierna.
Nu är flera av jul-måstena fixade; bröd och småkakor är bakade, huset är julpyntat och maken har griljerat skinkan.'
I morgon är det vanlig mormorstisdag- om alla är friska. Den brasklappen har gällt länge nu, och kommer nog att fortsätta gör så ytterligare ett bra tag.
På onsdag får det blir julmatsfixande. Inget att klaga på, egentligen bör man vara glad och tacksam att man har någon att dela julematen med, denna annorlunda jul, då covidmonstret känns mer aktuellt än jultomten.
