Jag har sett den! Jag har fått en glimt av den som man mest av allt vill ha en daglig stund med, så här års. Solen har varit borta så länge, men idag har den visat att den finns. Kändes bra, trots att den bara glimtade till några korta minuter.
En matt sol visade sig alldeles ovanför horisonten en stund efter dess uppgång. Hade ju hoppats att den skulle hålla sig framme ett tag, men den gäckade oss.... och gled bakom molnen igen. Lite blå himmel kunde man dock få se vid flera tillfällen under förmiddagen.
Schysst av solen att få ut tanten på en långpromenad under förmiddagen. En stund i ljus, det gör underverk för en mörkertrött själ.
Varvid jag undrar... HUR KAN MAN ÖVERLEVA DÄR UPPE I NORR. där solen inte alls eller bara kortvarigt orkar över horisonten? Har man snö som lyser upp istället?
Vi gick i skolan på lördagar, ända tills jag gick i åttonde klass. Under låg och mellanstadiet serverades en lättlunch innan det var dags för "roliga timmen" och veckoavslutning, på högstadiet slutade vi efter tre lektioner och där serverades ingen lunch.
Skola till ett-tiden på lördagen, alltså, och när man väl kommit hem- tre och en halv kilometer med skolskjuts på vintertid, cykel under höst och vår - så var det dags att återvända till skolans matsal klockan tre. Varannan lördagen så var det "Solglimten". En syförening med kristet förtecken, som varade ett par timmar under lördagseftermiddagen. Naturligtvis enbart tjejer- i åldrarna åtta till tolv år.
Där satt man och broderade på något som sedan skulle säljas på en auktion, till förmån för dem som hade det svårt... vilket var barn i andra länder, företrädesvis de afrikanska.
Det var på något sätt självklart med ideella krafter under det förra århundrandet. Både från barns och vuxnas sida.
Nu kommer jag inte ihåg Solglimten som vare sig en rolig eller mindre rolig företeelse, det var bara något man gjorde/var med på.
Kom genast att tänka på blockflöjtsgruppen som de båda musikintresserade och kunniga mellanstadielärarna anordnade. Kantorn - och han som hade venia- nej, det är ingen sjukdom, det betyder att man som icke prästvigd har fått kyrkans tillåtelse att förrätta gudstjänster. Tveksamt om man får ha nattvardsgudstjänst- eller förrätta dop, bröllop, begravning. Men vanlig gudstjänst får man ha.
Blockflöjtsgrupp låter kanske fånigt, men det vi var ett antal mellanstadieelever samt de båda lärarna som spelade tillsammans. På fyra sorters olika stämda flöjter. Sopran, alt, tenor, bas. precis som i en kör. Det lät bra, och det var kul... Naturligtvis spelade vi i kyrkan vid olika tillfällen. Jul, valborg... antagligen någon mer gång per år.
När tankarna nu flödar utifrån solglimtsrubriken, så inser jag också vilken påverkan kyrkan hade på skolan förr i tiden. Som lärare, från andra hälften av sjuttiotalet, så har jag varken hållit i morgonsamling med psalm och bön, eller i bön till maten.
Det är bra, för det är något som inte hör hemma i skolan.
Men vi är dock ett land som har lång tradition i den protestantiska kyrkan, och jag blir riktigt förbannad då man diskussionen om avslutning i kyrkan, psalmsång och kyrkovälsignelse kommer upp.
Det tycker jag att man ska ha kvar, det är vårt kulturarv.
Jag tänker bland annat på mat som serveras på förskola och skola. Inte är det mycket till gammal husmanskost, inte, för mycket av den innehåller fläskkött. Och det kan man inte ha, för det finns det många av de som kommit till vårt land under senare år som inte äter. Alltså är det massor av kyckling, kyckling och återigen kycklingkött som serveras.
Galet, tycker jag.... gamla tanten - som varken röstar på sverigedemokrater eller anser sig rasistisk .....
Jag kan känna mig som det här avsågade trädet ibland.
HJÄLP!
Vad är det som händer?
Var tog idealisterna vägen?
Var är den svenska kulturen, kan inte den leva ihop med den nya kulturerna - måste de som styr vika ner sig för det nya? Eller är det bara en sund utveckling?
Var är vintern, kylan och snön? Härlig promenad i fleecetröja och täckväst idag. Kläder för en normal oktoberpromenad. Men visst är det något tokigt när vinter efter vinter uteblir?
Vad händer med covid- smittan. Ska det gå tillbaka eller ska det bli ännu värre?
Har molnen segrat över solen? Den gjorde ju ett tappert försök idag, och jag fick glädjen att uppleva en glimt av den....men var det bara helt kort?
Jag längtar efter klara dag med fem minusgrader, turkosblå vinterhimmel, frostnupna marker och vatten med sköra ishinnor.
Någon mer som hänger på?