Drömmar, det har vi väl alla. Nu och då. Kanske mest i ungdomen.
Men nog har jag min dröm kvar, den att bo i en röd liten stuga vid en sjö.
Är också medveten om att det är en ganska omöjlig dröm, speciellt som man inte är ung längre.
Obekvämt skulle det också vara att bo utanför de vägar som andra sköter om åt en. Kallt och besvärligt på vintern.
Men ändå, när jag ser röda stugor vid sjöar, så finns drömmen där.
Det finns de som har drömmar som de ser till att låta gå i uppfyllelse.
Oftast genom ett mödosamt arbete.
Vi besökte en sådan plats idag, i samband med den dagliga promenaden.
Tog bilen en och en halv mil, parkerade sedan vid stället som jag snart ska återkomma till och tog den alldeles lagom långa promenaden på 5 km och dryga timmen.
En sträcka av promenaden - eller är det vandring? - gick utmed den alltid lika vackra Lagmanshagasjön. ( Funderar på vad som är skillnaden på promenad och vandring - är det vandring när man går utmed vandringsleder och promenad då man håller sig till vägar av olika standard? Eller är det längden på sträckan man går som avgör om det är vandring eller promenad? Någon som kan ge mig ett klargörande?))
Längs sjön, en bit bort från dagens runda, ligger för övrigt mitt absoluta drömställe, det som jag skrivit om flera gånger tidigare, och som jag skulle erbjuda tio miljoner för, om jag haft gott om pengar. Men... skulle jag vara ägare till det stället, så skulle jag ju inte sälja det för tio miljoner....
Det sägs att sjöarna ska vara ordentligt uppvärmda, upp till 20 grader, efter förra veckans värmebölja. Det var inget drömväder för bad idag, även om bryggan ser något inbjudande ut.
Är vi i Bohuslän? Nej, vi är en bit in på sydsvenska höglandet. Lite kustkänsla ger det karga stenlandskapet här i Lindås, Ljungsarp.
Det var Lindås som var start och mål för dagens promenad.
Eriksons Cottage, det är en dröm som har blivit sann.
Elizabeth hade tidigare en chefspost på det stora företaget i Grimsås.
Att vara chef i ett multinationellt företag kan låta som en drömtillvaro, men det var nog inte det.
Hennes dröm var att visa den vackra plats där hon och hennes förfäder bott sedan länge. Hon ville öppna en plats dit människor kunde komma och äta gott, övernatta om man så ville, delta i någon slags event om man ville det. Hon ville baka och laga god mat.
Så hon lämnade sitt välavlönade jobb och genomförde sin dröm. Hur det blev det kan du läsa om här.
Under sommaren är restaurangen/cafeet öppet varje fredag - söndag.
Det passade väldigt bra att dricka förmiddagskaffet där, efter promenaden.
Kardemummabullen , övertäckt med mängder av god vaniljkräm och alldeles nybakad, var suveränt god. Den sega kolakakan varade länge.
Vi köpte med oss smörrebröd hem, som vi tänkte avnjuta i kväll. Och så en surdegslimpa, även den bakad i morse.
Elizabeth berättade att drömmar är inte helt bekväma att förverkliga. Att driva ett bageri och cafe. det betyder att hon måste börja sitt arbete kl 3 på natten, de dagar som cafe-verksamheten är igång.
Jag beundrar denna kvinna, och hennes familj som står bakom hennes uppfyllda dröm. '
Och har ni vägarna förbi närheten av Lindås under någon av helgerna i sommar, så passa på att ta en fika där. Det är en exotisk upplevelse, nybakat bröd av bästa sort, i finaste miljön, långt ifrån all trängsel och alla coronarelaterade tankar. Fast avstånd, det är klart att man håller här också .