Känner att den gamla kroppen säger TACK för ännu en bra vandring..
Fredag, ja, det har ju blivit geocachingdagen, och så även denna dag.
Det egentliga målet för dagen, det var den gamla stugan på Östra stranden i Halmstad. Den lilla trädgården behöver kollas till ibland, och så ville vi försäkra oss om att inte minusgraderna som varit ända ut i kustbandet, ställt till något med de ganska oisolerade vattenrören. Det hade de inte.
Det var kallt och blåsigt då vi kom. Vädret blev lite bättre, med stundtals blå himmel under de timmar vi spenderade vid stugan.
En tur ner till havet visade att man rensat bort all tång utmed strandlinjen, så nu är det fritt fram att ta sig ett dopp. Kändes inte så inbjudande idag.
Beställde lunch på Max, via app. Man kunde välja att få maten utburen till bilen. Vilket jag gjorde, Och se där, där stod det en kille med vår mat i en påse och väntade på oss när vi svängde in på parkeringen. Sicken service man kan få i dessa tider! Hoppas och tror inte att han behövt stå där mer än någon minut, för som sagt, det blåste kallt på den tunnklädde ynglingen.
Sen var det då dags för dagens geocachingrunda. Hade valt en runda "Trollsjön runt" någon mil öster om Halmstad. I Skedala.
Som så många gånger tidigare, så visade gpsen in oss på en liten smal grusväg. Det var tre långa, riktigt branta backar uppför- och ett antal kilometer på grusväg - innan vi var framme vid dagens mål. Eller dagens startpunkt, om man hellre vill uttrycka det så.
Dagen runda, ja, den blev nog ungefär halvmilen lång, och den var ordentligt kuperad. Backe upp och backe ner. Fina stigar, Utmärkta slingor av olika längd. Blir alltid så imponerad över hur mycket jobb som läggs ner för att folk ska kunna ta sig torrskodda fram i naturen, i en natur som tycks ligga en bra bit från allfarvägarna.
En halv kilometer gick vi i helt obanad terräng. Rätt häftigt att bara följa kompassriktningen ibland. Och hoppas att man inte hamnar i några surdrag. Nu var vi så högt upp, så det kändes ganska säkert att ta genvägen fram till Trollsjön.
Och, som sagt, kroppen uppskattar verkligen att få ta sig fram på ojämnt underlag. Är lite avundsjuk på maken, som lätt tar sig fram överallt utan att snubbla. Jag har ju alltid stavarna som säkerhet. då jag går i skogsterräng. Dessutom har jag stavarna för ryggens skull. Vilken den säger tack för, det märker jag.
Dagens strandpromenad - sammanlagt mindre än två kilometer, den tog jag utan stavar. Ryggen protesterade ganska ordentligt. Efter den kuperade geocachingvandringen var ryggen helnöjd, mådde hur bra som helst. Märkligt!
Blandskogen i Halland är helt underbart vacker. Bok blandat med björk och gran! Superfint! Och blåbären blommade för fullt! Hoppas att insekterna vågar sig ut i det svala vädret och fixar pollineringen. Vore tacksamt med stora fina blåbär att plocka framåt sensommaren.
Tack, sa både jag och huggormen, som jag var väldigt nära att trampa på just i detta område. Jag såg den inte, men maken som kom efter ropade till och undrade om jag blivit biten, så nära var det tydligen. Känner mig i och för sej ganska säker med ordentliga walkingskor, tror ju inte att ormen når upp att skicka in sitt gift ovanför skon. Men säker kan man inte vara, förstås. Nu gick det bra, och jag såg svansen ringla iväg, då jag vände mig om. Några meter bort stack den svarta zick-zackmönstrade krälaren upp sitt lilla huvud och tittade på mig. Som sagt, vi var nog både tacksamma för att gått bra och samtidigt lite skakiga bägge två, tror jag.