För, NEJ, det är inte Ok att det ska vara så här, och ändå... det är precis så det är och jag kan inte påverka ett dugg....
Öppnade jobbmailen igår kväll.... Av gammal vana, det borde ju inte finnas något nytt där, inte innan helgerna är över.
Men det gjorde det; Med rubrik "Tragisk händelse"
Vår unga kollega har mist sin man i en arbetsplatsolycka. Världens finaste tjej har mist pappan till sina barn. Hennes små barn har mist sin pappa.
NEJ, NEJ, NEJ, så får det inte gå till, och ändå händer det. Jag är inte personligt bekant med någon annan i familjen, men den svarta skriften i Worddokumentet slog rakt in i hjärtat.
Livet är så skört, man vet ingenting om vad som kan hända, på en enda sekund kan allt förändras..
Och jag känner så innerligt med min unga kollega..... och NEJ, det är inte schysst det som hon får vara med om.
Kollade Instagramflödet. Har saknat henne där några dagar nu, den unga positiva tjejen, hon som under ett läsår var min elev, hon som nyss fyllt 25.
Hon har ett instagramkonto, öppet för alla.https://www.instagram.com/amandascancer/
Den cancer ( sarkom) som konstaterades och behandlades 2018, kom tillbaka efter ett halvår, och nu är det återigen cellgiftbehandlingar och ständig smärta, ofta återkommande ångest, starka mediciner, långa sjukhusvistelser som gäller. Tumörerna fortsätter växa, trots detta, och nu är strålning en sista
( ?) utväg.
NEJ; NEJ; NEJ, en ung människa ska inte behöva utstå detta, en ung människa kan visst bli sjuk, men den ska bli frisk snart igen och kunna planera sin framtid, kunna leva sitt liv, kunna återgå till sin vardag.
Mina tankar går så ofta till denna tjej, som är så öppen med sin sjukdom, som inte ger upp hoppet, men som framtiden ter sig allt mindre hoppfull för.
I morgon är det Cancergala i TV. Vi kan inte göra något speciellt för Amanda, men vi kan bidra med en summa till cancerforskningen. Tack vare den, så har många drabbade, både yngre och äldre kunnat bli av med sin sjukdom, eller kunnat leva ett någorlunda bra liv med bromsmediciner.
Min väninna har drabbats av återfall i sin cancersjukdom. Även om hon är äldre, så känner jag NEJ, det är inte OK att få tillbaka sjukdomen och behöva utstå de jobbiga behandlingarna gång efter annan. Det är inte OK att sjukdomen tar över det allra mesta, att det är den man måste förhålla sig till hela tiden, i stället för att leva ett vanligt pensionärsliv.
Vi som haft tur i livet, vi som inte drabbats av sjukdom, vi som drabbats av sjukdom men blivit friska, ja, alla vi som kan leva ett vanligt liv, vi bara gnäller. Låter småsaker förpesta tillvaron och låter småsaker bli stora konflikter.
NEJ,NEJ; NEJ... vi kan inte hålla på så. Vi måste se med tacksamhet på vad vi har, och framförallt för att vi får vara friska, att vi får ha dem som betyder mest för oss kvar i livet.