Det händer inte mycket på bloggfronten.
Tråkigt att man lagt av sig på det här sättet.
En gång, i bloggeriets svärmeritid, så blev det inlägg nästan varje dag. Det kändes nog som ett påhäng ibland, men oftast så fick man till lite tankar och åsikter.
Idag är bloggandet mest ett upprabblande av händelser.
Hoppas att det blir bättre med bloggandet, då pensionstiden kommer.
Eller, den är ju redan här., pensionstiden, alltså... bara jag som inte låter den ta över.
Ska förresten få min första "riktiga" pension i dagarna. 25% av allmänpensionen ska jag ta ut under det första året, nu när jag bara jobbar 65%. Blev rent förskräckt över hur liten den allmänna pensionen är. Anser att vi pensionärer borde göra som Greta.Strejka. För högre pensioner.
Dessutom borde alla som är 50 + organisera sig för högre pensioner.
Blir så jäkla förbannad när man tar bort värnskatten. De som tjänar orimligt mycket, det är de som ska ge tillbaka till samhället.
Sen tycker jag att alla vinster - alltså sånt som folk vinner på lotteri, överstigande 1000 kr, borde beskattas. Ordentligt! Jag vet att det är beskattat innan vinsten utdelas, men jag tycker att det är helfel att det kan delas ut höga vinstsummor utan att man delar med sig till samhället! Sen behöver det inte gå till pensionärerna bara.... vården behöver också en massa tillskott. Hörde av en vän som varit inlagd på sjukhus några dagar, hur högbelastade man är på sjukhusen.
Inte konstigt att det är svårt att rekrytera till sjukskötersketjänster, tänker jag.
Sen behövs pengar till skolan, förstås. Fast ännu mer behövs det att vi lärare har rätt att säga ifrån utan att föräldrar anser att deras barn blir kränkta.
Önskar så att vi vanliga människor hade mer kraft och sammanhållning att säga ifrån!
Vad det gäller uppdatering så rasslar det på in i hösten. Barnbarnen tar en del tid. Kvalitetstid!
Skolan tar tre dagar i veckan. Även det njutbara dagar.
Líte läsning, dagliga promenader eller cykelturer, lite stickning, lite hushålls eller trädgårdsarbete. Minsta möjliga "göra ingenting"-tid. Fast sova, det är en tillfredsställande tillvaro.
Så ser vardagen ut för en pensionär som vägrar ta steget fullt ut.
I helgen hade vi några fina dagar, då vi tog med Konrad till kusinen Ava, när hon fyllde två. Dagar som gav minnen för resten av livet. Hoppas att vi kan göra om resan, utan födelsedagfirande...
På onsdag åker vi till Italien för en ny, förhoppningsvis, härlig vandringsresa. Lite resfeber finns. Den drabbas jag alltid av.
Uppdatering av bloggen kommer nog inte förrän vi är hemma i Sverige igen.