... eller är det kanske semesterslut?
![]()
Tänk att jag struntar i vilket.
Semester eller sommarlov. Jag har varit ledig sedan några dagar före midsommar.Så är det i mitt jobb.
OM någon har åsikter om det, så behöver jag inte försvara något som är lagstadgat och som jag inte alls kan påverka.
Det är mycket tramsigheter och småsaker som vi människor håller på och dividerar om.
Kanske för att vi inte kan kontrollera de stora skeendena, än mindre påverka.
Skolan har ju alla erfarenheter av, och därför tycker man.
Och tycka måste man ju få... ??!!
![]()
Det blev, vilket alla som följer min blogg förstått, en konstigt lov.
Det fanns inga planer för sommaren och bara det var ju lite konstigt. Någon liten utflykt med övernattning på annat ställe än i Halmstadsstugan, brukar ju vara inplanerad....
Kändes som om det var "förutbestämt" att vi inte skulle ut på något extra ( kul) denna sommar, då det blev som det blev.
En del blev ganska så bra ändå, framförallt burkletarpromenaderna och vistelserna i Halmstadsstugan.
Vädret har ingen kunnat klaga på, mer än möjligen att det har varit för varmt för att röra sig för mycket.
Rekordmånga svalkande bad har det blivit... i hav och insjöar.
![]()
C-E har jobbat denna vecka, kombinerat med strålningen.
Det har gått bra, enligt vad jag kan förstå, även om strålning ger trötthet.. Strålning+ jobb+ sjukdom... han var väl piggare så sent som förra veckan.... men är fortfarande piggare än många gånger under normala arbetsveckor.
Idag/i morse var det sista strålningsdagen och idag är det sista arbetsdagen.
Vi pratade lite igår, om hur han kände det.
-Det är ju bara att hänga med, det sjuka måste ju bort.
- Är du orolig inför operation, stomi och den jobbiga tiden efter operation?
- Jag hade nog varit mera orolig om det varit du, som skulle opereras, blev svaret.
Det är absolut jobbigt att stå bredvid, att inte kunna göra något, att känna att man inte är tillräckligt medkännande, inte veta vad som väntar....
Låter förmätet, men jag hade önskat lite mer uttalat stöd från exempelvis många av byborna. Vet att flera av dem, med intresse läser vad jag skriver här. Förstår inte att man inte kan stanna till/ ringa och prata lite, istället för att låtsas som inget... Vet inte vad som hände, för några år sedan hade det varit helt naturligt för de allra flesta som bor här i byn att visa sitt "deltagande".
( Finns ingen anledning att älta detta heller.... )
Hur lång bortavaron fån jobbet blir, det är ännu osäkert. 6-8 veckor, om inget tillkommer.
Men även om det inte finns något som visar på spridning, så kan man ju hitta några utflippade celler i de vävnader som finna nära det sjuka, och som ska undersökas. Då blir det cellgifter. Då tar det tid.
Jobbigt att inte veta.
Samtidigt är det väldigt positivt att varken blodprov eller "viktiga organ -röntgen visar på spridning vida omkring....
Då är det ju extra viktigt att stoppa enstaka celler på villovägar, innan de hinner ställa till något!
![]()
Sommaren har varit lång.
Och kort.
Fast mest lång.
Det har varit mycket ledsenhetskänsla, och orättvishetstankar och ältande av gamla förorätter och av sådant man inte kan påverka..........
Det har också funnits dagar, då det känts nästan bra..............
Denna veckan har ju känts ganska normal, då C-E varit på jobb ( +strålning) och jag haft mycket ensamtid, vilket är det normala under sista sommarlovsveckan.....
Huset är städat relativt bra, fönstren putsade, trädgården i så bra ordning som den kan vara så här i sensommartider, då mycket är överblommat.
![]()
Visst blir man vemodig, då man ser alla växter som har haft sin blomningsperiod och som är mer eller mindre nedvissnade.
Men det är väl det som är livet, kretsloppet.
Det kan inte vara vår och försommar jämt, även om jag önskade att så vore. Tiden då man har allt det fina framför sig. Men skulle det vara försommar jämt, så kom man ju inte fram till skördesäsongen... och då stannar ju allt upp.
Jag tycker om hösten också, berörs psykiskt och fysiskt av de vackra höstfärgsveckorna.
Snart är vi där.... hoppas att det har gått bra, allt det som ligger framför oss just nu.
![]()
Ser fram emot skolstarten.
Har läst flera pedagogiska böcker i sommar.
Det finns så mycket goda tankar, så mycket jag vill pröva. Samtidigt som jag känner att det kan bli svårt att orka allt det som krävs av den riktigt gode pedagogen.
Men man får göra så gott man kan. Det gör vi nog alla... och det räcker olika långt vid olika tider.
Jag tror iallafall att man kan utvecklas även efter 60, när man får tankar från t.ex Dylan William, James Nottingham, John Steinberg med sig in i klassrummet.
Ska börja med ny klass/klasser.... nystart kan vara bra även när man är gammal. Just nu är huvudet fullt av idéer.... hoppas att en del blir genomförda.....
Ska åka till Halmstad över dagen i morgon, tänkte jag. C-E har valet om han vill följa med. Ska rensa ur kylskåp och lill-stugesängar iallafall. Stugan blir säkert besökt någon gång mer under sensommaren, men inte av mig och C-E. Förhoppningsvis kan han åka med på höststängning i oktober/november ....
Håll tummarna alla inför operationen på tisdag! Tack!
Tänk att jag struntar i vilket.
Semester eller sommarlov. Jag har varit ledig sedan några dagar före midsommar.Så är det i mitt jobb.
OM någon har åsikter om det, så behöver jag inte försvara något som är lagstadgat och som jag inte alls kan påverka.
Det är mycket tramsigheter och småsaker som vi människor håller på och dividerar om.
Kanske för att vi inte kan kontrollera de stora skeendena, än mindre påverka.
Skolan har ju alla erfarenheter av, och därför tycker man.
Och tycka måste man ju få... ??!!
Det blev, vilket alla som följer min blogg förstått, en konstigt lov.
Det fanns inga planer för sommaren och bara det var ju lite konstigt. Någon liten utflykt med övernattning på annat ställe än i Halmstadsstugan, brukar ju vara inplanerad....
Kändes som om det var "förutbestämt" att vi inte skulle ut på något extra ( kul) denna sommar, då det blev som det blev.
En del blev ganska så bra ändå, framförallt burkletarpromenaderna och vistelserna i Halmstadsstugan.
Vädret har ingen kunnat klaga på, mer än möjligen att det har varit för varmt för att röra sig för mycket.
Rekordmånga svalkande bad har det blivit... i hav och insjöar.
C-E har jobbat denna vecka, kombinerat med strålningen.
Det har gått bra, enligt vad jag kan förstå, även om strålning ger trötthet.. Strålning+ jobb+ sjukdom... han var väl piggare så sent som förra veckan.... men är fortfarande piggare än många gånger under normala arbetsveckor.
Idag/i morse var det sista strålningsdagen och idag är det sista arbetsdagen.
Vi pratade lite igår, om hur han kände det.
-Det är ju bara att hänga med, det sjuka måste ju bort.
- Är du orolig inför operation, stomi och den jobbiga tiden efter operation?
- Jag hade nog varit mera orolig om det varit du, som skulle opereras, blev svaret.
Det är absolut jobbigt att stå bredvid, att inte kunna göra något, att känna att man inte är tillräckligt medkännande, inte veta vad som väntar....
Låter förmätet, men jag hade önskat lite mer uttalat stöd från exempelvis många av byborna. Vet att flera av dem, med intresse läser vad jag skriver här. Förstår inte att man inte kan stanna till/ ringa och prata lite, istället för att låtsas som inget... Vet inte vad som hände, för några år sedan hade det varit helt naturligt för de allra flesta som bor här i byn att visa sitt "deltagande".
( Finns ingen anledning att älta detta heller.... )
Hur lång bortavaron fån jobbet blir, det är ännu osäkert. 6-8 veckor, om inget tillkommer.
Men även om det inte finns något som visar på spridning, så kan man ju hitta några utflippade celler i de vävnader som finna nära det sjuka, och som ska undersökas. Då blir det cellgifter. Då tar det tid.
Jobbigt att inte veta.
Samtidigt är det väldigt positivt att varken blodprov eller "viktiga organ -röntgen visar på spridning vida omkring....
Då är det ju extra viktigt att stoppa enstaka celler på villovägar, innan de hinner ställa till något!
Sommaren har varit lång.
Och kort.
Fast mest lång.
Det har varit mycket ledsenhetskänsla, och orättvishetstankar och ältande av gamla förorätter och av sådant man inte kan påverka..........
Det har också funnits dagar, då det känts nästan bra..............
Denna veckan har ju känts ganska normal, då C-E varit på jobb ( +strålning) och jag haft mycket ensamtid, vilket är det normala under sista sommarlovsveckan.....
Huset är städat relativt bra, fönstren putsade, trädgården i så bra ordning som den kan vara så här i sensommartider, då mycket är överblommat.
Visst blir man vemodig, då man ser alla växter som har haft sin blomningsperiod och som är mer eller mindre nedvissnade.
Men det är väl det som är livet, kretsloppet.
Det kan inte vara vår och försommar jämt, även om jag önskade att så vore. Tiden då man har allt det fina framför sig. Men skulle det vara försommar jämt, så kom man ju inte fram till skördesäsongen... och då stannar ju allt upp.
Jag tycker om hösten också, berörs psykiskt och fysiskt av de vackra höstfärgsveckorna.
Snart är vi där.... hoppas att det har gått bra, allt det som ligger framför oss just nu.
Ser fram emot skolstarten.
Har läst flera pedagogiska böcker i sommar.
Det finns så mycket goda tankar, så mycket jag vill pröva. Samtidigt som jag känner att det kan bli svårt att orka allt det som krävs av den riktigt gode pedagogen.
Men man får göra så gott man kan. Det gör vi nog alla... och det räcker olika långt vid olika tider.
Jag tror iallafall att man kan utvecklas även efter 60, när man får tankar från t.ex Dylan William, James Nottingham, John Steinberg med sig in i klassrummet.
Ska börja med ny klass/klasser.... nystart kan vara bra även när man är gammal. Just nu är huvudet fullt av idéer.... hoppas att en del blir genomförda.....
Ska åka till Halmstad över dagen i morgon, tänkte jag. C-E har valet om han vill följa med. Ska rensa ur kylskåp och lill-stugesängar iallafall. Stugan blir säkert besökt någon gång mer under sensommaren, men inte av mig och C-E. Förhoppningsvis kan han åka med på höststängning i oktober/november ....
Håll tummarna alla inför operationen på tisdag! Tack!