I natt var det åtta år sedan som jag, alldeles nyss insomnad, väcktes av en SMS-signal. Klockan var 02. Det var svärsonen som meddelade att den efterlängtade Konrad hade anlänt en halvtimme efter midnatt.
Vår första barnbarn. En efterlängtad kille.
Första gången jag träffade honom var han fyra dagar gammal. Så liten. Fast helt normalstor som baby. Det var knappast så jag vågade hålla honom.
Nu har det gått åtta år. Så mycket glädje han har gett oss. Precis som hans lillebror och som hans drygt sju månader yngre kusin.
( Ska jag vara ärlig, så har jag visst blivit arg och irriterad på honom någon gång också. Konstigt vore det annars)
Vi firade honom igår, på den sedvanliga mormorstisdagen. Av någon anledning så kom kameran aldrig fram.
 |
Får använda ett "julkort" och säga GRATTIS till vår supersmarte musik och idrottskille! Vi är så glada och tacksamma för att det var just du som blev ett av våra tre barnbarn!