Ett år äldre. 71. Otroligt att man är så gammal.
Ålder är bara en siffra, påstår en del. Trams, säger jag. Ålder är en realitet. Oomkullrunkeligt!
Sen får man vara tacksam( nu var jag där igen) för att man får vara så här pigg och kry som jag är. Och jag känner mig inte speciellt gammal. Fast å andra sidan... jag funderar dagligen på hädangången ( låter bättre än döden). Framförallt på allt som ska röjas och tas om hand om, för dem som blir kvar.
Tänk så mycket som har hänt under dessa 71 år.
Jag ringde till min farmor, 79043, för att gratulera henne. ( Min mormor bodde på andra våning i vårt hus. Så för att prata med henne, sprang jag uppför den branta trappan.)
Ava prövar olika figursättningar på oss båda, när hon säger grattis till mormor.
Som sagt, många minnen har man fått med sej genom åren.
Världshändelser: Kubakrisen, Kennedymord, Meiner-Badenligan, Kalla kriget, Palmemord, 9 sept, Klimatkris...
Personliga glädjeämnen, "kriser", sorgeämnen.
Barn, barnbarn. Glädjen i livet.
Arbetslivet, rätt charmlöst att jobba med samma sak i närmare 50 år. Samma sak, men ändå inte. Förändringar sker, både till det sämre och det bättre, även i skolans värld.
Svägerskan ringde på förmiddagen och undrade om jag ville åka med på afternoon tea, på Glasets hus. Hon hade bokat bord till sej och dottern, men den senare hade fått förhinder.
Jo, det ville jag.
Som allt annat, när det gäller "blandmat", så är det gott i början. Sconsen med den whippade creamen och marmeladen var jättegod. Samt fröknäcke med olika ostar. Men det blev snart för mycket av det goda. Valde bort de flesta kakorna och valde några tårtor. Marängtårta och det lilla glaset med prinsesstårta var jättegott.
Men sen tog det stopp. Man/Jag klarar inte att stoppa i mej hur mycket som helst....
Visst var det en trevlig stund. Och tårta fick jag på födelsedagen.
Ser hemtrevligt ut, där innanför fönstret på Glasets hus. Och det var det, absolut.
