Barnbarnskillarna är musikintresserade. Såväl att lyssna, sjunga, "showa" som att testa instrument. Konrad har dessutom en gudabenådad sångröst, sjunger otroligt rent och starkt.
Att sjunga i kör skulle vara en bra grej, tyckte föräldrarna. Men var hittar man en kör som har plats för en femåring och en sjuåring? Jo, i missionkyrkan!
Killarna fick testa ett par gånger, innan de bestämde sig för att vara med. En termin i taget, förstås. Idag var det dags för det första framträdandet, i samband med en gudstjänst för alla åldrar.
Vem var på plats på premiärframträdandet? Jo, mormor och morfar, naturligtvis. Samt pappan.
Tjejer enbart, förutom killarna. Det finns ytterligare några killar i kören, men idag var de inte med.
Intressant att besöka en gudstjänst i frikyrkan. Jag har ganska mycket erfarenhet från svenska kyrkan, även om det var ett tag sedan. Kunde dock konstatera att frikyrkans gudstjänst är mycket friare och tillåtande, än vad svenska kyrkan är.
Mycket sång och musik, korta framträdanden av konfirmandgruppen samt en lättsam förklaring av dagens text, från pastor och körledare.
Storskärm i kyrkan gjorde det lätt att se hela lilla kören. Videoutsändning via Youtube gjorde att även mamman kunde kolla sönernas debut.
https://missionskyrkan.org/kalender/gudstjanst-3-3-26/
Vad gjorde mamman då? Jo, hon var i Gislaved, på ridklubben, med sin snart femårige valack Lycke Lo.
Lycke skulle framträda i två klasser, 90 och 100 cm, riden av sin tränare.
Den sistnämnda höjden skulle starta vid kvart över tolv. Så visst skulle vi hinna köra de 3-4 milen mellan Värnamo och Gislaved för att kolla på den.
En stolt hästmatte, som kan vara nöjd och stolt över sitt eget arbete med sina hästar och över sin fina Lycke Lo.
Efter att ha bevistat två olika framträdanden i Småland, så hade det blivit lunchdags.
Vad kunde passa bättre än den småländska "nationalrätten" raggmunk med stekt fläsk. tillagat på bästa sätt, på Höganloft, Isaberg.
Tillbaka på den västgötska sidan av gränslandet igen, så var det dags för en promenad.
Blomnörden var egentligen ute för att kolla om tussilagona kommit upp ännu. Det hade de inte. Så jag fick nöja mig med lite hasselblommor.. igen.
På väg hem fick jag syn på de första tranorna för i år. Ett riktigt vårtecken. Något dansframträdande bjöd de dock inte på. Det kommer tids nog, då man vilat upp sej efter långflygningen och då vårvärmen framkallar vårkänslor hos de stora fåglarna.