Besökte en äldre man idag. En man som visade sig vara arton år äldre än jag. En man som är närmare mina föräldrar i ålder, än vad han är mig.
Kom in i en otroligt pyntad lägenhet. Absolut inte en "ungkarlslya". Så mycket pynt, så mycket foton och bilder på väggarna, så mycket minnen. Bilder på tre fruar. Mest på den sista. Hon fick vara med tre år i lägenheten, berättade han.
Jag skulle bara ha ett protokoll underskrivet, men blev sittande en bra stund, hos en man som jag tidigare knappast pratat med.
Han hade så mycket att berätta om sitt liv. Tänk, att det fortfarande finns de som gick i skolan tre dagar i veckan. Tisdag, torsdag och lördag. Tänk att det finns sådana som kan berätta om ett arbetsliv som började då man var fjorton år och som fortsatte på samma arbetsplats i femtiotal år.
Jag har fortsatt att tänka på denne man hela dagen. Visst borde man ta till vara hans berättelser. Bevara till eftervärlden. Jag vet att de finns fler som har mycket att dela med sej utav. Vardagsberättelser från förr. Visst borde de bevaras. Frågan är hur man gör det på bästa sätt....
Tog en bild på mannen, men avstår att lägga ut den på bloggen.
Visar lite nya foton på hasselblommor i stället. Klart nördigt, men det"bjuder" jag På.
