Tycks som om Sommarn tagit med sig sitt pick och pack och flyttat till södra Europa. Bara det att jag inte förstår varför den tar med sig allt den har och gör Sydeuorpa helt galet varmt, medan vi nordbor får gå och huttra i kyla, blåst och understundom regn. Kollade i femårsdagboken, hur det sett ut den 18 juni under de senaste fyra åren. 24 grader sol, 24 grader sol, 20 grader sol och vind, 20 grader växlande. Just nu, kl 14 visar termometern på 15, 5 grader....
Jag vet, jag har inget att gnälla över... men ändå... jag gnäller över vädret. Jag vill kunna sitta vid vatten och höra vågskvalp, under det att jag läser en bok... och tar ett svalkande simtur då och då. Juli är till för bad och sol.... och lite åskväder däremellan.
Ett riktigt skitväder är det i alla fall. Inte speciellt "sýnd " om mej, som är ledig nästan jämt och har både badat och solat en hel del... men jag beklagar dem som tagit fyra veckor semester på högsommaren och inte fått uppleva det sommaren normalt bör bjuda på.
När pappan i familjen haft ( tror jag) fyra veckor semester och börjat jobba igen, medan mamman har en hel del ledighet kvar, så åkte man en tur till mormor och morfar. Det blev en promenad i regn till hästgården i byn, och på eftermiddagen så tyckte vi att det kunde passa med ett besök på Torpa stenhus. Pojkarna har varit där ett par gånger tidigare , men denna gång kunde vi testa en guidad tur. Förra veckan var familjen på Kalmar slott, och där hade de kunnat lyssna på flera guidningar.
För egen del så har jag besökt stenhuset många gånger. Med skolklasser. Med vänner och bekanta. Har varit med om guidning både på svenska och engelska. Men en så dålig guide som vi hade igår, det har jag aldrig tidigare träffat på. Lågmäld, oartikulerad, oengagerad, osäker. Jaja, alla är vi barn i början... och det kanske hon var... men lite mer hade vi allt velat ha. Hon tog oss heller inte med ner i de spännande källarlokalerna, soldaternas hemvist... för att inte tala om fängelsehålan. Spökena nämnde hon bara i hastigheten.
Tänkte att vi skulle utgått ur den lilla gruppen, och gått på egen hand, men killarna höll sig lugna... och så fort man skulle byta rum, så var de båda de som gick närmast efter guiden.
Bra att träna på att vara tyst, när det är lite tråkigt!
Och visst gick vi både upp till vinden och ner till fängelsehålan på egen hand, efter den nästan timslånga guidningen. Och visst gick vi i de läskiga trappgångarna mellan våningarna. En...nej två glassar... på den närliggande restaurangen fick avsluta besöket. Så det blev en bra dag ändå. Var nog mest vi vuxna som var lite besvikna, vi hade förväntat oss en helt annan guidning. Det var ett litet sällskap, kanske 10-12 personer som gick i gruppen. Ytterligare en kille i tidig skolålder fanns med. En bra guide hade ju vänt sig lite extra till de tre barnen och berättat om dasset som hade avrinning ner på marken, om de små öppningarna i muren där man hällde kokande tjära över danskarna som anföll befästningen, om Grå frun, om fängelsehålorna, om soldaternas vedermödor i den kalla källaren och med mer emfas om den inmurade flickan och vad som hänt dem som försökt ta ner muren för att se om det fanns ett skelett där bakom....
Låter som om jag ska ta över guidningen nästa år.... hm... kunde vara en idé. Undrar om man har guideklänningar i modell XL?