Tomas Stenström är bra. Tycker jag. Bra texter, bra röst, bra melodier.
Kollade igenom kulturutbudet i Jönköping. och fann att han skulle ha en konsert i Konserthuset, Elmia. Frågade maken om han ville åka med, och det ville han. Biljetter beställdes någon gång i somras. Igår var det dags för konsert.
Passade på att äta på utmärkta Catarina pizzeria och restaurang. ett stenkast från Elmia, innan konserten. En kopp kaffe efter det, det skulle passa bra i konserthusets foaje, tyckte vi.
Det var där vi insåg att vi var klart överåriga, för att uppleva Tomas Stenström live.
Det fanns något enstaka äldre par, men det vete sjutton om inte vi var äldst av alla. Publiken tycktes mest bestå av tjejer, i ålder 20 - 40 år, en del mamma-döttrar och en del yngre par.
Det blev nästan som ett slag i magen, att inse att här passar vi inte in! Nog för att jag var klar över att det inte handlade om någon pensionärskonsert, men jag var definitivt inte förberedd att på att publiken bestod av, i det närmaste, enbart unga människor.
Konserten var så superbra. Lite hög volym innan man vande sig, men sedan kändes det som om man satt helt insvept i toner, harmonier och rytmer. Det enda negativa, det var att sången understundom överröstades av musiken, att inte orden hördes ordentligt.
Två timmar försvann, utan den minsta träsmak. Det var först under de sista låtarna som den ungdomliga publiken reste sig upp ur stolarna. Från början hade jag varit lite orolig att det skulle ske redan från början. Då blir det jobbigt.... Nu var det rätt gott att få stretcha de stela benen efter en lång stunds sittande.
Tänkte det, då jag åkte hem:
En del trivs inte i sitt kön, och vill göra könsbyte. Det kan man få göra, även om det är många och långa utredningar som ska till. Jag trivs inte i min gamla kropp, mitt " inre jag"är betydligt yngre än den kropp som härbärgerar mej. Det är inte mycket att göra åt det....
I skolans värld är jag också överårig. Uttryckte under arbetsdagen igår, att jag måste ta mig i kragen och sluta efter detta läsåret. För nu är jag rejält överårig. Mina fina kollegor höll inte med mej; Så länge man känner att det är roligt det man håller på med, så är man inte för gammal. Det är ingen av dem som tänker på min ålder.....och jag behövs, både som musiklärare och som vikarie.
Faktum är ju; Jag mår väldigt bra av att jobba lite grann....
Nåja, jag tror att jag kommer att tänka mer på om jag/vi är i "rätt ålder", då jag kollar evenemangsbiljetter framgent. För det kändes väldigt konstigt, att storligen uppskatta konserten samtidigt som man kände sig som en udda fågel.