Då, för 35 år sedan, var alla husen miniatyrbyggnader. Egentligen bara tänkta för att småfolket skulle kunna gå in i. Nu var de allra flesta byggnader i format som välkomnade även välvuxna mormödrar.
En del gamla Astrid Lindgren-miljöer var borta. Bullerbyn, som jag fann på ett av de 35 år gamla fotona, fanns inte kvar. Emils gård var i fullformat, liksom Mattisborgen med omgivningar. Då var de i minityrformat.
Otroligt vackert, otroligt genomtänkt! En upplevelse även för oss som nått pensionsåldern. Teaterföreställningarna var av hög klass och fängslade alla från treårs-åldern och uppåt. Vi lyckades se sex olika föreställningar, Pippi som jagar tjuvar, Emil som både lyckades få sin pappa att fastna i råttfällan och att hälla blodpalt över honom. Ronjas födelse samt när Ronja och Birk ser till att Bork och Mattis blir kompanjoner, samt två ( lite otäcka) förställningar av Bröderna Lejonhjärta. Alla dramatiseringar spelades förstås upp i sina respektive miljöer.
Nu blir det bilder, med kort text:
Lunch smakade utmärkt på hamnkrogen, Med tanke på att vi haft två och en halv timmars resväg ( 18 mil) och de som kört från Värnamo haft en resväg på två timmar, så passade det bra med tidig lunch. Det var riktigt bra mat, till helt ok pris. Husmanskost. Inte en pommes frites eller annan friterad mat på hela området. Det ska man ha heder av!
Riktigt bra dramatisering. Efter föreställningen var vi inne i både snickarbod och boningshus, samt tittade till Emils hönor som fanns i ett litet hönshus i området.
Överhuvudtaget så hade man med mycket djur i de olika miljöerna. Pippis häst var förstås en en skimmel med sprejade svarta príckar på. I såväl Ronja-scenerna som Bröderna Leijonhjärta förekom flera olika hästar och olika raser.
Glasspaus blev det, innan det var dags att för ett stopp vid Karlsson på Takets hus. Från taket gick det fyra olika rutschbanor.
Doften i Törnrosdalen, slog emot oss, då vi gick utmed den törnroskantade ( även med andra buskar) gången för att komma upp på läktaren. Den doften går inte att beskriva, den måste upplevas. Så GOTT det doftade!
Tengils soldater övervakade staden. Allt tycktes vara förbjudet...
Skorpan lyckades "lura" soldaterna, tack vare att Mattias förstod nödsituationen och genast blev hans farfar.
 |
Slutligen ytterligare en föreställning av Bröderna Leijonhjärta.
Dagens sista föreställning, Slutstriden, den rekommenderades inte för barn under nio år. Så då fick väl mormor också låta bli att se den. Men det hade allt varit spännande att se Tengil!
Hästkillar måste ta en ritt, nu när det inte blev någon ridtur hemmavid denna måndag..,..
Besök i affärerna var ett "måste" för mormor ( och mamman). Mormor måste ju köpa till sina barnbarn, så det blev ett klädesplagg vardera till killarna ( och även ett till Ava) samt var sitt spel till dem som fyllt/fyller fem i år.
En riktigt rolig dag! Rekommenderar alla mormödrar och farmödrar ... och även morfar och farfar... att åka med barnbarnen och deras familj, om de åker till Astrid Lindgrens värld i Vimmerby.