För fyra veckor sedan gjorde vi en utflykt till denna fantastiska plats. Rusarebo äng. Belägen vid Hindsen södra del, mellan Värnamo och Bor.
För fyra veckor sedan var marken täckt av blåsippor och vitsippor. Marken var fortfarande vintegrå på sina ställen. Träden var helt kala.
Idag såg naturen helt annorlunda ut. Träden hade slagit ut. Björkarna och bokarna var helt utslagna. Linden, eken och almen var på gång. Vildaplarna blommade för fullt och i den gräsbevuxna marken blommade gullvivor, Sankt Pers nycklar, tandrot, violer, gökärt.... och förstås... maskros för fullt.
Så underbart vackert, något som måste upplevas för att man ska förstå storheten i denna plats.
Karl-Petter var grindpojke. Numera har man inga slantar på sig. Får väl swisha en grindslant!
Konrad klättrade genast upp på bästa klätterstenen.
Sankt Pers nycklar! Orkide! Det fanns tusentals av dem på ängarna kring den gamla boplatsen.
Några byggnader finns inte kvar, bara en skylt som visar var huset på Rusarebo gård har stått.
Det är så oroligt att en plats kan ändra karaktär på bara några veckor.
Vi har aldrig varit här i juni. Men det får allt bli en utflykt om tre-fyra veckor igen, för då lär midsommarblomster och smörblommor dominera. Har varit här efter midsommar en gång, och då var det fullt med prästkragar på ängarna. Vilken artrikedom!
Violer är också vackra.
 |
