Planer fick ändras, som så ofta den senaste tiden. Inte kul att ge sig ut bland folk, då man är förkyld. Eller att riskera att bli förkyld genom att träffa vederbörande.
Tyckte ändå att vi kunde hitta på något, nu när det inte blev den utflykt som planerats. Vi åker till Hofsnäs, tyckte jag.
Kollade om man öppnat herrgårdsrestaurangen för säsongen. Det hade man. Redan i mars. Men bara på helger, än så länge.
Maken var genast med på noterna. En promenad på "mellanlånga" slingan, knappa tre km, och sedan en god söndagslunch i restaurangen, det lät som ett bra förslag på ersättningsutflykt.
Det blåste rätt ordentligt över yttre Åsunden. Men det var iute lika kall vind som igår. Träden borde ju skydda lite, när vi gick in i lövskogs/hag-partiet av promenadslingan. Tänkte jag.
Nä, det var inte mycket till lä. Inga lövmassor som tog bort vinden. Noterade att det var mycket vatten i sjön.
Det måste ha kommit många millimeter i form av regn och snö under de senaste dagarna. Hela mars var i stort sett nederbördsfri.
Hofsnäs ligger på en smal halvö. Torpanäset, och när vi gick tillbaka till herrgården, på andra sidan näset, så var det nästan helt lugnt i luften.
Det är populärt att åka till Hofsnäs och fika eller äta lunch. Så populärt att alla bord inomhus var upptagna. Nöden har ingen lag, vi fick sätta oss utomhus. Hittade ett bra ställe i sol och i lä, bar dit ett bord och två stolar från framsidan... och se, där hade vi det riktigt behagligt. Maten, kotlettrad med rödvinsås och potatisgratäng, smakade utmärkt. Gott att veta att grisen hade fått böka i jorden bara några mil bort...
Tog vägen över ett av de säkra blåsippsställena, på väg hem. Och se, där tittade en del förskräckta sippor upp bland fjolårslövet och undrade.... ÄR DET VÅR NU?
Förhoppningsvis blir det alldeles blått av sippor, om nu vi slipper mer snö och kyla.
Det är bara två dygns sedan det var så mycket snö, så att man kunde göra snöbollar. Konrad och Karl-Petter besökte oss fredag till lördag. Här kollar man hur långt en snöboll kan flyta i det vattenfyllda diket. Inte så långt...
Det gick att göra ordentliga snöbollar... och kasta på mormor eller morfar.
Nog för att kramsnö är kul för småkillar... men nu vill mormor ha vår på riktigt.
Vår och grönt gräs, det vill ungdjuren, som vi hälsade på igår, också ha. Karl-Petter är en riktig djurvän och klappade gärna på de nyfikna djurens mular.
Dags för "söndagspromenad med byborna". Alltid lika trevligt! På seneftermiddagen mojnar vinden oftast, så det ska säkert bli en fin promenad, med klar vårkänsla.
