Snön faller därute. Precis som den så ofta går i april. Jag tycker att det är rätt gott, faktiskt. Som lantis, så uppskattar jag både sol och nederbörd. För jag vet att allt måste till, för att växtligheten ska komma igång. De kalla nätter som har varit, med tvåsiffriga minusgrader, de är väl ingen höjdare... men heller inget onormalt. Vädret är en bra sak... ingen kan påverka det.... iaf inte kortsiktigt.
Har hunnit med en del redan idag, trots att det bara är tidig eftermiddag. Måndag är gymdag. Hade ju tänkt hinna med en gång till i veckan, men har sällan lyckats. Men det är bra att ha måndagsmorgonen som den dag, då den välbehövliga styrketräningen blir av.
Var i skolan en timme och coachade femmorna i kvalomgång två, till retorikmatchen 2022. Vi fick till ett riktigt bra förändringstal. Så får vi se om det räcker till slutaudition.
Full av energi... eller iaf halvfylld... förslog jag maken att vi skulle städa huset. Två våningar (ovanvåning och källare ) idag och den mest "skitiga" våningen, nedervåningen, på onsdag. Dagens bestyr är fixade, enbart lite matlagning inför mormors/morfarstisdag återstår.
I dagens BT fanns en artikel om en av mina tidigare elever. Vid tjugoett års ålder så har han en egen firma, som arborist. Dessutom jobbar han nästan heltid med att reparera maskiner. När jag läser eller hör om hur mina tidigare adepter lyckats i livet, så blir jag alltid lika lack på det här med betygshetsen.
Nationella prov och kunskapskriterier och F eller E.....NEJ, säger jag igen! Betygen i grundskolan, och framförallt inte i sexan, har ingen betydelse. De kan i och för sig vara bra för någon bekväm skolelev, som får tummen ur och lägger manken till... men de är lika skadliga för de elever som inte har förmågan att nå upp till den eftersträvansvärda E-nivån.
Emil var ingen stjärnelev. Han hade svårt för vissa ämnen. Och även om det gick helt ok i vissa ämnen, så blev det bara ett E i betyg. Han var inte intresserad av skolan. Han ville jobba med kroppen, vara i naturen, ta hand om sina djur och vara social. Skolan passar inte alla. Men många elever lyckas väldigt bra, bara de kommit igenom grundskolan. Vad det handlar om är att ha jäklar anamma -attityd och en familj som stödjer och som tycker det är ok att barnet går den väg den vill gå.
I lördags var det "Hela Sverige skramlar"-gala. Lyssnade på en del av den i bilen från Malmö och hann se ungefär halva programmet i TV. Massor av pengar samlades in. Jag gav inte en krona. Har nog aldrig skickat pengar till TV-galor. Funderar på en sak, som jag så gärna skulle vilja veta: Får artisterna gage, eller ställer de upp gratis? Skulle själv tycka att det vore ok med resa och hotell, för dem som rest till Stockholm, men att själva uppträdandet skulle vara ideellt.
Fick brev/mail från Skatteverket igår. Fick ju ett besked om preliminär skatt för ett antal veckor sedan. Trodde att det var en felräkning. Men det var det tydligen inte. I veckan ska jag få ett femsiffrigt belopp från Skatteverket. Tycker att det är knepigt att jag i det närmaste är befriad från skatt, då jag fortsätter att jobba en dag i veckan- samt lite vikariat- efter fyllda 67. Jag har ju redan en helt ok pension, och kunde gott betala in "full" skatt.
Visst är det det roligt att få lite extra pengar... tänker att jag kan köpa några roliga sommarkläder... och där slår då samvetet till: Borde jag inte skicka pengar till Ukraina i stället......? Känner mig väldigt tu-delad... men har så här långt tänkt att både köpa några väldigt onödiga färgglada kläder från Gudrun Sjöden... men också skänka en tusenlapp till Ukraina. Kan den summan "räcka" för att döva samvetet.....???
