Äntligen! Har ju faktiskt, ja, om inte längtat, så väntat!
Gick med i PRO då jag blev formell pensionär. Maken hade redan varit med några år. Passiv medlem. Det tänkte jag ju se till att ändra på, något socialt behöver man ju ha då man inte har jobbet att gå till.
Hela min pensionärstid har varit hemsökt av covid. Varvid det blivit som det blivit med pensionärsaktiviteter i större grupp.
Men idag var det dags för debuten, intåget i den tredje ålderns aktivitetsutbud.
Som brukligt är i riksomfattande organisationer, så är PRO indelat i regionala och lokala avdelningar. Den avdelning som vi tillhör samlar medlemmar från fyra småsamhällen. Som gammal lärarinnan i två av dessa samhällen och dessutom en av dem som tokade sig på scen i den för länge sedan avsomnade Dalstorpsrevyn, så är man ju inte okänd.
- Här kommer det ju ungdomar, fick vi höra, då vi kom till samlingsplatsen, grillstugan vid sjön.
Kändes bra för en stund, det där med att kallas ungdom.... Sen är ju allt relativt, och åldern det är ju det definitivt inget man kan göra något åt. Istället får man vara glad, nöjd och lycklig för att få hänga med upp i åren och dessutom må ganska så bra...
Trevligt sällskap hade vi hela rundan runt, av en gammal revykollega och hennes man....
Det blev ytterligare ett varv runt sjön för "ungdomarna". Kunde bara inte motstå det härliga vädret.
Intåg i hösten, det har vi också gjort idag. Hörde på lokalradion, att precis lagom till höstdagjämning, så har det blivit meteorologisk höst i våra trakter.