Är dålig på att lägga in bilder under "händelser" på Instagram och Facebook.
Men lär mig, och nu blir det en bild då och då..
Under dagens promenad träffade vi på en orm, tror att det var en huggormstjej. Huggorm var det absolut, men tror att det var en hona, att honor ofta är bruna medan hannar oftast är svarta eller grå.
Maken tog ett skutt, då han insåg vad han var nära att trampa på, där vi gick på skogsvägen längs med järnvägen.
Ormen blev nog rätt förvånad också, för den stannade tvärt och lät mig ta ett par bilder med mobilen.
Den här bilden lade jag ut i på Instagram/Facebook-händelser.
Jag har aldrig fått några skriftliga reaktioner på de bilder jag tidigare visat där...men här kommer det ena meddelandet efter det andra.
" Vågar inte gå ut i skogen mer"
"Skitläskigt"
"Jag skulle svimmat"
Vad beror det på att så många är så otroligt ormrädda? Visst, man kan bli ormbiten, men hur vanligt är det? För man går väl knappast i skog och mark med sandaler på fötterna? Med en rejäl sko är man ju skyddad...
När jag var barn så var det ovanligt med orormar.Då var det "märkvärdigt" att det fanns en huggorm, som brukade sola sig på en stenmur nära farmors och farfars hus.. Den fick jag, hållandes mamma i handen, gå och titta på. Min minnesbild är att det var en jätte-orm. Antagligen ett minnesfel, våra ormar är ju inte så stora.
Det tog många år innan jag såg en orm igen. Kanske det inte finns några i min barndomsby.....
Här hos oss ser vi ormar varje år. I förrgår träffade jag på en huggormstjej, längs byvägen, bara ett par hundra meter från huset. Den ormen vände och ringlade in i gräset igen, då det kom en bil på vägen. Klokt gjort, annars hade det blivit en platt orm.
Snokar är större än huggormar. De lär också kunna injicera ett gift om de blir trängda. Det lär kännas ungefär som ett bistick, och behöver inte läkarvård.
Snokar finns också i vårt område.
För något år sedan fanns det en i trädgården. Ytterligare något år tidigare, så hade jag ihjäl en stackars snok. Jag trodde att det låg en gren över vägen, och cyklade över den. Knak, sa det.... men det var ingen gren, det var en snok! Jag kände mig som en stor bov, som dödat ett nyttodjur.
Förra sommaren simmade jag i Gusjön, en sjö i Nissans genomflöde. Rätt som det var, så blev jag förbisimmad av en snok. Oj, vad snabbt den simmade, rena Sarah Sjöström-farten!
Jag har full respekt för dem som är ormrädda. Men man behöver inte vara det. Ormar går inte till attack, de försvarar sig bara om de blir trängda.
Dessutom gör de nytta, de ser till att det finns lite färre skadedjur som sorkar och möss.