Skavanker

Tittar  ut över perennrabatten, den som går runt altanen, och konstaterar.... Nu är det bara höstflox som står i blom. Samt lite rester av den insektstilldragande lavendeln. Den senare har rätt stora skavanker, många av de små välluktande kronbladen är borta.

Under våren och sommaren, så har det verkligen varit full blom i rabatten. Till stor glädje för den ( mej) som gillar när det blommar. 

Men nu är det bara fröställningar kvar. Blommor och bladverken är vissna eller på väg att vissna ner. 

Gräsmattan är full av skavanker. Mest beroende på lång torka, men också beroende på att gräsmattan är gammal....

Pelargonierna har producerat blommor under hela sommaren, speciellt som de haft sol en hel del av dagen.  De senaste dagarnas regn har gjort illa.  Visst kommer det en del nya knoppar, men den rikaste blomningen är antagligen ett minne blott.

En del perenner klarar sig bättre än andra. Fänrikshjärtana har blommat sedan i slutet av maj. Och dessutom växt till sig...

Naturen har sin blomningstid. Sen går det "utför". Vissna blommor, det är inte så vackert. Men vackra fröställningar, de kan vara nog så fina som själva blommorna.

Tänker ( ja, nu blir det riktigt djupt och allvarligt...) på att vi människor också har en blomningsperiod. Den kan vara ganska länge, inte bara vara en kort tid i ungdomen. Men så småningom kommer skavankerna. Inser om att jag inte är ensam om att ha en del sådana. Många har någon liten skavank, redan efter fyrtio. Muskler, leder, skelett börjar göra sig påminda redan då. Och när man passerat sextio-- finns det någon som inte har lite ont eller lite besvär någonstans i kroppen, vid den åldern?

Maken tyckte att det var dags att leta upp några av de resterande kontrollerna i Ljungsarpsskogarna. Absolut! Superbra initiativ! Hade ändå tänkt försöka mig på en lite längre vandring ( 5 km), och utmana skavanken i högerknäet.

Vilken skillnad det var, sedan vi var ute på första "rundan" i Ljungsarpsskogarna. Den gången gjorde varje steg riktigt ont. Idag var det bara lite stelt.  Så visst går det att reparera en del av ålders-skvankerna. 

Men man  behöver ge det tid, och man behöver man träna.

Bloggvännen walkaboutsweden  har i flera inlägg och i flera kommentarer berättat om hur otroligt viktig träning är för att hennes kropp ska må bra. Jag är helt inne på samma linje. De kroppsliga skavankerna finns där. De försvinner inte helt. Men träning hjälper till att återuppbygga, och framförallt behöver musklerna kring de åldersslitna områdena hållas så starka som möjligt.

Inte bara kroppen behöver träning då man åldras. Hjärnan behöver också sin gymnastik. Korsord, sudoku, läsa, formulera sig.

Blev ett konstigt inlägg det här. 

Men vad jag ville säga, det var att skavanker det får vi alla under tidens gång. Det gäller bara att lära sig leva med dem, och att hjälpa sig själv genom att röra på sig och engagera sig, så mycket som man kan och orkar.

Och när man inte längre orkar....ja, hur det blir då, den tanken ger mig lite ångest.....