... eller Man klarar mer än man tror....
Svägerskan, C-Es syster, ringde i måndags och frågade om vi ville åka med på en runda till trakten av Växjö. Hon hade sett ut fyra ställen som skulle vara intressanta att besöka.
Jättekul initiativ! Klart vi ville hänga med. Onsdagen- mellan inbokad tisdag och torsdag- var "ledig".
Det första resmålet, det var Singoallas grotta. Jag googlade på "resmålet" och fick klart kalla fötter.
"Pigga ben och god balans" behövdes enligt Växjö kommuns sida. Stigen skulle vara brant och stenig! Röd markering på leden.
Stavar till balansen förstås...
Nåja, det är väl bara att bita ihop.
Även om svägerskan är tio år yngre än oss andra tre, så är hon ju ingen bergsget...
Uppåt går det ju alltid att ta sig.
Klinten bjöd på en vid utsikt, en utsikt som man inte kan återge i bild.
Nerfarten från klinten funkade bra. Man får ta det lite långsamt. Vilket jag gjort vad det gäller nerförsbackar de senaste tio åren...
Bland de första upp. Absolut sist ner...
Ner mot grottan, så var det gott att ha stavar. Är så avundsjuk på dem som känner sig bekväma att gå över stock och sten och känna att balansen funkar.
 |
Allra sista biten ner till grottan var en brant natursten-"trappa". Herrarna tog sig ner.
När även svägerskan valde att stanna på platån ovanför och bara titta ner på grottan, så kände jag att jag inte heller behövde tänja på mina gränser och försöka ta mig ner den allra sista biten.
På Hultaklint hade man sina hemliga möten och i Singoallas grotta, där gömde sig den unga flickan under dagarna.
Man klarar mer än man tror.
Matsedeln var kanske lite fattig, men det som erbjöds, det smakade superbra.
För egen del valde jag en vegetarisk pastarätt, med svartkål och valnötter. Och parmersan...
Älgisterband, smakade också bra, tyckte de som valde den rätten.
Fråga mig inte vem eller vilket pris....
Hon hade inte riktigt koll på var parken hette... men trodde att den låg vid Teleborgs slott.
Bara att bita ihop och trava i väg. Funkade bra.
Det var en fin promenad längs Tummern- sjön.
Parken? Tja... liten - men naggande god. Kanske.
Den var i alla fall ovanlig.
Och vi passerade ett nybyggt område med intressant arkitektur längs vägen.
Här har ju flera av "Stjärnorna på slottet"-produktionerna spelats in.
Slottet används som hotell.
Måste kolla vad det kostar att bo där en natt.... Vore ju lite spännande....
Sista delmålet, det var platsen där eftermiddagsfikat skulle intas.
Toftastrands konditori. Ytterligare en pärla vid en av alla vattendrag som finns i trakten av Växjö.
Jag har lite svårt för ordet "gofika". Här passade beskrivningen på fikautbudet!
Vägen hem... tre trötta pensionärer och en trött semesterfirare.
En trevlig dag var det.
Instagrambilden sammanfattar dagen ganska så bra.
Hur det känns i knäet/knäna? Absolut ingenting då jag sitter ner. När jag strax ska resa mig upp, lär det vara stelt. Men stelhet efter mera påfrestande rörelse, det får jag nog leva med.
I morgon bär det av till Halmstad. Jag ska inte göra några längre vandringar än den på 3-400 meter ner till havet. Och så minst 50 meter ut i vattnet för att kunna ta ett ordentligt dopp.