Rekande, rökande, rytmer i Rångedala

 "I coming home for Christmas" ... eller nä, det var längesedan Rångedala var mitt hem... men ändå, så ligger det mycket hemkänsla i att få besöka barndomens trakter ibland.

På annandagen passade det bra att göra den drygt 6 mil långa resan till det nygamla hemmet.

Passade på att hitta några cachegömmor på vägen dit, närmare bestämt i trakten av Ulricehamn. Längs "Blå stigen" kom det ut två nya gömmor igår, och dem tyckte jag att vi kunde passa på att leta upp, samtidigt som C-E fick se lite av det stora frilufts/aktivitetsområdet vid Lassalyckan.
De fanns bara en tidigare logg på papperet... och jag kände inget alls, av att se ett nästan blankt papper, och hade inte fått någon större kick om det varit helt blankt. Nej, det där med att var först att hitta cache, det förstår jag inte alls... och inser att det måste vara fel på mig som känner så, med tanke på att det tycks som det normala hos en geocachare är att tycka att det är det förnämsta som kan hända en, det att få skriva sitt alias på blankt papper....


Ett skäl att åka till Rångedala det var att rekognosera för ett event som ska äga rum i Fristad i början av april.
Event-anordnaren sände ut en förfrågan på FB, om någon ville bidra med lite cacheutlägg till detta event.
Eftersom Fristad ligger nära min barndomsby, Finnekumla by, så tyckte jag att det kunde vara en bra idé att lägga en runda där. Speciellt som jag tycker att byn har mycket av vackerhet att visa.




Kollade med min bror och svägerska, de som numera äger mitt gamla hem, om det var ok att lägga en runda som passerar över deras gård, och det var det. De tyckte att det skulle bli kul att se lite folk, eftersom deras hus ligger vid vägens slut.



En riktigt bra sak med rundan är att det går inte att köra bil runt. Man måste promenera - åtminstone vissa sträckor.
På den rundan som vi lade ut här hemma i somras- Älmåsrundan- där var det folk ( framförallt de där tokarna som skulle komma först, men även andra) som tog sig runt på skogsvägarna med bil. På senaste rundan, den vid Hjälshammar, så är sannolikt bil det naturliga fortskaffningsmedlet, trots att vissa delar av rundan går på dålig väg.


Men här måste man gå, även om man kan förflytta sig en del med bil. Men tanken med rundan är inte framåtfarande med fortskaffningsmedel, min tanke är att en geocachingrunda ska bidra till  roligare vardagsmotion. Röra sig, det behöver alla!


Rundan kommer att gå längs Viskan en bit. Tänkte lägga tre cacher utmed ån.
Helt otroligt vad mycket vatten det rinner i ån nu. Normalt så ligger denna bro flera meter över vattenytan. Idag så var vattnet nästan i nivå med underdelen av bron.


Vi skulle gå längs åkanten, gå över en smal bro och sedan komma till min barndoms badplats,det var min plan.
Den plats för kroppsrengöring, som man gick till när man var svettig och skitig, efter en dag i slåttertid. Badkar eller dusch, det hade vi inte när jag var barn, det var utomhusbad som gällde på sommaren och zinkbalja på köksgolvet vintertid....


Insåg ganska snart att vi inte skulle kunna passera den lilla bron, utan i stället skulle få gå genom grinden, nästan hundra meter från badplatsen. Nu gick inte detta heller, för även denna övergång, som normalt inte går över vattenväg, den låg under vatten.

Där träden slutar, där ligger badplatsen. Kommer ihåg hur man kunde skymta den blå åfåran, då man som barn kom gåendes stigen, som faktiskt går här mellan träden. Då kittlade det lite i magen av bad-förväntan.

Idag tog jag ut koordinater till en gran som hade torra fötter - och någorlunda torra rötter - och planerar att låta gömman heta "Vägen till badplatsen".


Få se vad som har hänt med vattenståndet, då jag ska lägga ut burkarna om ett par ( kanske t.o.m tre) månader.

Skulle tro att rundan är ca tre kilometer. Höjdskillnaderna är ganska ordentliga, från å-nivå......


... och upp till högsta nivå - vid min favoritutsikt.
Vyn över den gamla byn, radbyn i Finnekumla. En utsikt som jag inte alls uppskattade som barn. Jag tyckte bara att backarna var jobbiga och önskade att jag slapp bo på höjden, i en av Backgårdarna.





När vi kom tillbaka till Backgården, så var svägerskans bror på plats med makrill för rökning. En dryg halvtimma efter att filéerna placeras i den lilla röklådan, ovanpå en bädd av alspån, så kunde vi avnjuta den mest utsökta lunch. Rökt makrill, potatis, spenatsås och hembakat knäckebröd.


Annandag jul så är det konsert i Rångedala kyrka. Besökte den fina konserten förra året och ansåg att den var så bra att både jag och svägerska gärna ville ha en repris detta år.
När vi kom till kyrkan en halvtimme innan konserten började, så var kyrkan nästan fullsatt. Vi satte oss på läktaren och det var bra av flera skäl. Inte så trångt, inte så varmt ( man hade dörren öppen) och bra "utsikt". Dessutom kunde man smita iväg innan konserten var slut och det gjorde vi. När körer, solister och instumenalister ( + en präst som tog god tid på sig ) hade hållit på i en timme och fyrtio minuter, så tyckte vi att det räckte. En "föreställning" på två timmar, det är minst en halvtimme för mycket. Lagom längd på en föreställning utan paus, det tycker jag är högst en timma och femton minuter.
Synd att man inte har "omdöme" att begränsa sig i tid, fast det kanske jag också är ensam om att tycka....det tycktes som om det bara var jag och Anki som lämnade i "förtid".... men nere i kyrksalen hade det varit svårare att "kunna med" att göra så.

Konserten var jättebra, tills man tyckte att den blev för seg.......