Tycker att bilden passar bra till rubriken.
Gick en runda som jag inte gått på ett par månader, och fick syn på denna sophög. Tydligen någon som byggt om ett rum och som slängt inredning och golv/väggmaterial en bit från skogsvägen, På en plats som inte riktigt kan skönjas från byvägen. Funderade på vad som är tänkt ska hända med bråten. Elda? Skräphögen ligger ju alldeles bredvid en tall, och delar av trädkronan skulle bli ordentligt svedd om man eldade här. "Tänkte inte på det", kanske man (inte) tänkte...
Jag blev lite förbaskad då jag såg skräpet och tänkte att det är skrämmande att någon kör ut sina förbrukade ägodelar i skogen, istället för att kära det till återvinningscentralen.
Blir lite fler bilder från dagens runda. Sådana bra idéer man får när man traskar på i en och en halv timme. Och så mycket man hinner tänka.
Apropå rubriken så hann jag tänka tankar om den sliskige gubbsjuke Lambertz. Inte för jag vet vad han hade i min hjärna att göra, men plötsligt var han där. Skrämmande att en person i offentlig ställning, i ansvarsställning, ska förstöra en ( fler) människors liv och sen se sig själv som ett offer. Ett offer som dessutom skulle vara värderad till en miljon kronor. Jag har inte ord för vad jag tycker om en sådan männniska.
L-ledarens ( kan inte ett så svårt namn) utspel anser jag också vara skrämmande. Offra sina ideal för att komma i maktställning ( fast det gör hon ju knappast, med tanke på partiets storlek). Kanske jag trampar någon av er på tårna, men för mig är det skrämmande att så många människor röstar på SD, och framförallt att de partier som man tyckt haft hyfsade ideal ( utan att för den del vara ideala för mig i allt) ska bonda med ett parti som t.ex. inte kan se alla människors lika värde.
Allra mest skrämmande är dock den lilla otäcka Busch, som ska vara företrädare för ett parti med kristen förankring. Nog för att jag träffat på ett antal elaka, intrigerande och trångsynta bekännande kristna, men den som är ledare för partiet som bekänner sig den kristna religionen den borde ju
förhålla sig till den grundläggande kristna värdegrunden, den att alla är lika inför Gud....
Första vitsippan träffade jag på, under det att jag stannade till för att fotografera tranor och...
... en ännu ej bebodd fågelholk.
Vad jag egentligen tänkt ta upp den offentliga dagboken, det är två olika personliga saker som skrämmer mig.
Minnet på den här tanten är stort sett ganska bra, MEN jag glömmer NAMN! Namn på personer jag är bekant med, namn på kända personer, namn på blommor och fåglar, titlar på böcker och filmer. Det skrämmer mig! Understundom är det alldeles blankt i huvudet då jag ska komma på vad någon heter- eller vad en bok heter - eller som senast, namnet på ett digitalt pedagogiskt hjälpmedel.
Maken kommer ihåg namn mycket bättre, men han har dålig koll på nutiden- vad som ska hända och när det ska hända. Lite skrämmande med en glömskan också!
Alla prylar och pinaler och allt annat om är samlat i huset, det är också skrämmande. Tänker ofta på allt som döttrarna måste ta tag i och ta hand, om när vi är borta. Det tar ju veckor att röja i allt. Och ändå är vi inga samlare på något, det har samlat sig en massa ändå. Helst skulle jag vilja flytta till något mindre medans tid är, och samtidigt röja, när man ännu orkar. Tyvärr vill inte den andra personen som bor i huset lyssna på den tanken. Lite skrämmande det också! Men inställningen kanske kan ändras.
Har läst den omskrivna boken. Tyckte om den! Framförallt tyckte jag om miljöbeskrivningarna och de bilder av djur och natur, som de gav.
Skrämmande var också skildringen om hur ett samhälle kan stöta ut och i det närmaste trakassera den som är lite annorlunda och inte har kommit med i en social gemenskap.
Allra mest skrämmande var några av männens beteende, våldsbenägenhet och kvinnosyn.
Det finns många bra böcker, detta är absolut en av dem. Gillade också att den var lätt att läsa, att den hade ett enkelt och följsamt språk.
