Teknik

 Under helgen ska vi få besök av två små favoritkillar. Två och fyra år gamla.  Hemma hos sej, så har de leksaker och andra sysselsättningsgrejer så att det skulle räcka till en hel förskola. Hos oss, så har de bara mammas och mosters gamla leksaker. Mycket lego, vilket är favorit, men i övrigt inte så stort utbud.

Så kom jag på, vi har ju en jättebra sak i källaren. Ouppackad. Inköpt i Ullared i höstas, innan de nya coronavågorna rullade in.

C-E bar upp den stora lådan, ställde den i köket och åkte iväg på egna äventyr. Jag öppnade lådan, beredd att packa upp en tramp-traktor och en kärra i grönt plast. 

Men, ve och fasa, i lådan fanns varken traktor eller kärra. Det som fanns där i, det var delar till de samma. Samt en manual på hur de skulle sättas ihop. 

Lika bra att sätta igång, tänkte jag. Gjorde så.  Visst klarade jag av att sätta ihop ekipaget, men det var efter en hel del trial and error. Maken kom hem och var behjälplig med att få hjulen körsäkra, men i övrigt så får jag ta på mig äran.

Om jag eller någon annan skulle beskriva mina förmågor, så skulle jag näppeligen få epitetet "Teknisk". En teknisk person hade satt ihop delarna en halvtimme, medan jag nog höll på i ett par timmar. Jag var ju helt  enkel tvungen att pröva mig fram, då manualen var lite otydlig med sina svartvita, oskarpa bilder. Men det var tydligt vilken del som skulle användas, jag fick fundera ut "hur".

Varför är jag inte teknisk? Därför att jag inte tränat ordentligt. Det fanns ingen teknik på schemat då jag gick i skolan. I min lärarutbildning har jag heller inte teknik. Trots det så har jag som no-lärare ibland tvingats "undervisa" i ämnet.  Snacka om brist på kvalitét! 

En del killar är bra på teknik. En del tjejer också. Mycket beroende på vilka föräldrar de har, och hur mycket de får vara med när det ska byggas, monteras, repareras. Tänkte, då jag mentalt brottades med att få ihop alla delar, att teknik borde det verkligen satsas på i skolan. Det är ju vardagskunskap att kunna läsa en manual, att kunna sätta ihop komponenter och att veta vilka  verktyg som ska användas.

Lyssnade på en podd från SR, där Agnes Wold och Christer  Lundberg  diskuterade och besvarade  frågor rörande kropp och hälsa. 

Agnes Wold ( en av mina favoritkvinnor) tog upp skolans bristande undervisning vad det gäller det ämnet. Man undervisar inom samma ämnen som man gjorde på artonhundratalet, ansåg hon. Nu är väl det inte helt med sanningen överensstämmande, men nog är ämnet kropp och hälsa också viktigt och borde få större utrymme i timplanen.  Det finns alldeles för många myter gällande vad som är bra och vad som är dåligt för kroppen.

Mer praktisk teknik i skolan!

Mer undervisning om kropp och hälsa, inklusive daglig rörelse!

Mer bild! Mer musik!

Tycker jag!

Vad ska man ta bort då?  Slöjd kanske. Ämnet tar faktiskt en hel del av skolans budget, med sina speciella salar och alla maskiner. Samtidigt som man behöver en viss grund- men mycket av det som ligger till grund i slöjd skulle kunna ingå i teknik. Med minimalt med maskiner....

Religion och historia tillhör inte mina favoritämnen, kanske man  kunde dra ner lite i undervisningstid, till förmån för bl.a. teknik.... Sen gäller det att ha lärare i ämnet också- det är redan nu svårt att få behörigt folk som undervisar i no-ämnen och teknik. Har man de intressena, så finns det mer utvecklande, mer utmanande och mer välbetalda yrken att utbilda sig till. 

Mindre än en mil från smålandsgränsen, bor vi. Språkbarriären mellan de båda landskapen är tydlig. Här pratar vi västgötska, medan man i närmaste smålandssamhället ( där f.ö. nejlikorna är köpta) idag firar "fössta tossdan i mass" med att äta "massipantåta" eller massipanbakelse.