En sådan bra dag att åka till Malmö. Tråkväder och riktigt klabbigt och vått här hemma, medan vädret i Malmö liknade tidig vår. Där fanns det inte en gnutta snö kvar, det var torrt på gatorna och snödroppar och vintergäck stod i full knopp. Lite senare än vanligt, men ett klart vårtecken.
Kusinerna och moster ville gärna åka med till Ava. Så då fick det bli vägen över Värnamo, förstås. I stort snabbare väg än vår "närmsta" väg till Malmö, den över Smålandsstenar och Halmstad.
Några mil senare var snön borta.
- Så gräsigt det är ute, konstaterade Konrad, då han upptäckte att snön var försvunnen.
- Så härligt, sa vi vuxna.
Visst önskar vi att Ava och hennes familj bodde lite närmre- men det kunde också vara värre. I bra väglag funkar det bra att köra fram och tillbaka över dagen.
 |
 |
Så kul för kusinerna att ses! De träffades senast vid nyår. Det känns som de vuxit mycket på bara en och en halv månad, för det var i princip konfliktfritt hela dagen.
![]()
Korv och pommes för de små till lunch, medan vi vuxna åt vegatarisk rulle eller kebabrulle från Falafelstället på andra sidan gatan.
![]()
![]()
![]()
Det var riktigt fina installationer som kommunen byggt upp i parken.
Och visst är det kul att gå igenom Avas digra förråd av leksaker.
- Mer saft, säger Karl-Petter.
Provsmakning av dagens tre semlevarianter från pappa Marcus arbetsplats, Mat och chokladstudion, hade Johanna och jag bespetsat oss på. Vanlig semla, snurrsemla/croissantsemla och petit chauxsemla fanns i dagens utbud. Många tycker att en semla, det är en vetebulle fylld med mandelmassa och grädde, och jag kan väl egentligen hålla med. Men det är kul att testa, dels olika semlor och dels de varianter som finns i ett lite mera exklusivt konditori.
Croissantsemlan var supergod, petit chaux-semlan var lagom stor och var också god, medan den vanliga semlan var lite för stabbig i bullen och framförallt hade för söt mandelmassa. Så varianterna vann stort över den traditionella semlan.
Den fina eftermiddagen inbjöd förstås till utevistelse.
Folkets Park ligger tvärs över gatan. Där hade man fortfarande vintertema, något som man haft sedan i början av november. En vecka till så ska det tas bort.
Även de klätterstenar, som normalt är målade i olika färger, hade fått snöfärg. Helt ok ju, när det inte är riktig snö, tycker den snötrötta tanten från sydsvenska höglandet.
Och högt upp över marken vågade sig Konrad. Tur att morfar fanns till hands och kunde lotsa honom ner.
Lite för mycket folk i Folkets park. Många lockades ut av en fin lördagseftermiddag.
Så vi bytte lekplats och gick till en, i mitt tycke, ännu bättre lekplats på andra sidan Nobelvägen.
Många glada miner blev det.
Har aldrig tidigare upplevt en dag med barnbarnen, som inte innehåller en viss del gråt. Av ilska, frustration, för att man slår sig... Igår var det bara skratt och glädje. Det tycktes som minstingen njöt allra mest. Hans leende fanns där hela dagen!
När de andra gått in i lägenheten igen, så ville Karl-Petter fortsätta leka utomhus, på gården.
Gissa vem som hade somnat tre minuter efter att vi börjat vår färd hemåt vid halv sju?
Storebror somnade också inom en kvart-tjugo minuter.
Men kul hade vi alla, och hoppas att snart kunna ses igen.