Det blev en liten utflykt till jaktstugan i skogen igår förmiddag. Fika togs med, och så fick alla gå på upptäcktsfärd ute i skogen.
Har ju varit med om det ett antal gånger nu, eller... ja, väldigt många gånger. Är väl tjugo år som döttrarna mer eller mindre varit bortaboende, och då blir det tomt när de har åkt efter att varit "hemma" i Stockremma under några juldagar. Har ofta känt samma tomhetskänsla efter midsommar, och då är det den gamla stugan i Halmstad som brukar bli tom och tyst. ( Fick f.ö. ett väldig längtan efter sommar, sol och Halmstad, just nu...)
En mormor som är mycket nöjd över att alla tre barnbarnen gillar att läsa böcker.
 |
| En lampa är inte bra att ha med i bilden. Ej heller en mobiltelefon på fotografens plats. Ja, ja... alla är med ...nästan "Alla", i betydelsen "alla" för mig, var ändå inte med då vi träffades på nyårsafton. Pojkarnas pappa fattas. Någon måste ta hand om människor som bryter ben och armar, även om det är nyår.... Men vi hann träffas lite "allihop" när familjen från Malmö körde norrut och gjorde ett stopp i Värnamo, ett par dagar före nyårsafton.  .... Härligt uteväder. Eller.... hade man hoppats på snö kanske? Lättare att ta sig runt var man vill i skog och mark när man slipper pulsa i snö, även om det kan vara bra för den som ¨bara är två år att få lite bärhjälp ibland.  Så här bor vi.... rena lyckan för hunden som bor i stan, att få komma ut på landet. Rena rama landet. Och dessutom knappast några smällare /fyrverkerier inom hörhåll. Sen anser ju jag att det måste vara tomt i huvudet, tomt på förståelse och förnuft, hos den som skjuter fyrverkeripjäser i flera dagar. De smällande sakerna är dessutom dyra, hur kan man vara så dum att man lägger ut en massa pengar på det som går över och förbrukas så snabbt, och som bara stör och förstör. Anser dessutom att fyrverkeripjäser borde förbjudas i handeln, att det det bara skulle få förekomma officiella fyrverkerier, sådana som kommunen anordnar.  Kusinerna fick möjlighet att träffas i dagarna tre. Johanna körde hit sina söner på onsdagen, så att de fick leka med Ava. De hämtades sedan hem igen på nyårsaftons kväll. Tråkigt, tyckte framförallt Konrad, som åkte hem till sig medan Ava stannade kvar hos mormor och morfar tills det blev ny dag och nytt år. |
Katten Fredrik gillar barn- och barn gillar honom.
Det var några roliga dagar,för en mormor- och en morfar.
Även om det kan kännas lite tröttande under stundom, så blir man energipåfylld av allt det roliga.
Jag känner mig så priviligierad som haft möjlighet att träffa "alla " mina med jämna mellanrum, under det år, då många inte kunnat/vågat träffas.
Vattenpölar är kul. Det finns en bra sådan, nära Konrads och Karl-Petters gård.
När jag var barn, så avbildades det gamla året med en gammal krokig man, med långt skägg och stödd på en käpp som gick ut ur tiden, medan ett nyfött barn var den som symboliserade det nya året, året som fortfarande var tomt och innehållslöst.
Jag gillar fortfarande den bilden. Ju äldre man blir så förstår man att tiden - livet - går i olika cykler. Cyklerna går in i varann, påverkas av varann men utvecklas och och får eget innehåll. Fascinerande.
Många anser att 2020 var ett skitår. Och det är klart, med tanke på corona-eländet, så var det ju så....men det behövde ju inte bli ett skitår för gemene man för det. Vår familj har inte varit drabbad, och det är jag tacksam för. Sen inser jag ju att covid-tiden inte försvunnit för att det blivit 2021. Man får nog vara extra försiktig nu ett tag, då viruset sannolikt fått ny luft under sina vingar, under jul och nyår.
Jag har saknat att inte kunna gå på teater, musikaler, konserter under 2020. Det senaste kulturevenemanget, det var " skönheten och odjuret" på Malmö opera på nyårsaftonen 2019. Längtar så efter kulturupplevelser igen.
Även om jag fortsatt med arbete en dag i veckan, så blev ju 2020 året då jag(äntligen) gick i pension. Ett stort steg efter ett arbetsliv på 45 år. Och ni vet ju vad jag tycker om livet som pensionär.... Tror ju också att det skulle varit helt annorlunda om vi kunnat gå på möten och evenemang som normalt ordnas i pensionärskretsar- som Grimsås ledighetskommitté eller PRO. Samt att kunna åka på resor, i grupp och med guide, helst vandringsresor, både inom Europa och inom Sverige....
Hoppas att tillvaron blir lite mer normal i detta år, så man kan ta tillvara de möjligheter som man har som "ung" pensionär....
Kusinerna gillar varann, även om det ibland blir kiv och bråk..... förstås.
Det har varit roliga dagar. Nu känns det tomt. Fast ändå inte....för vill livet oss väl. så ses vi snart igen... och 2021 det är ett alldeles oskrivet blad. Det är mitt eget ansvar att göra året så bra som det finns förutsättningar för.