Hu, vad det är grått. Flera dagar sedan den minsta solglimt lyckades tränga sig igenom det kompakta grå täcket av moln. Och kolla hur det ser ut i det som nyss var en sagoskog.... alldeles grått och kalt.
Är så tacksam att hösten var så fin... den riktiga hösten alltså. Nu känns det som om det inte är någon årstid alls, bara grått och tråkigt.
Man behöver nog ha tråkigt ibland.... men man behöver sol också.
Sol i sinnet fick jag förstås på mormorstisdagen igår, genom de härliga, alltid lika mormors/morfarsuppskattande pojkarna.
Men idag kryper det innan för skinnet ändå.... jag trivs inte i det gråvädret som är så typiskt november.'
Nåja, bara två veckor tills man kan ta fram adventsljusstakarna.... förhoppningsvis ska det liva upp en smula.
Är så trött på det där virusmonstret som jagar runt hela tiden och med allt fler jägare. Lite avundsjuk på dem som har blivit fångade, men som lyckats besegra det otäcka monstret. Dom slipper ju vara rädda för det ... i alla fall på ett tag.
Vet inte om det skulle vara bättre om medierna låg lite lägre med covid- information ,... antagligen inte...
Blev absolut lite låg i sinnet, då jag fick höra om Sven Wolters död, orsakat i första hand av viruset. Sedan var han gammal och hade ett antal underliggande sjukdomar... men ändå... Wolter har varit med i tv och i teaterföreställningar så länge man minns....nä, det var inte kul.
Nästa tanke... tänk, att bli 86 år gammal, och kunna hänga med i samhällsfrågor och arbete in i det sista...vilken ynnest. Kanske gott att få ett snabbt slut efter ett sådant liv.
Ska åka ner till skolan om en stund. Uppkoppling via länk till studion på UR i Stockholm. Spännande att höra juryns utlåtande om elevernas sista tal i retorikmatchen. Och få veta vilken placering vi får... Fick ett uppmuntrande besked i går.... lite prispengar får klassen hur det än går....
Spännande blir det iallafall.