Meningen med livet, det är något som jag sällan eller aldrig funderar/funderat över. Men i början av veckan, så slog mej ändå tanken!!!! Jag vet vad meningen med livet är!!!! Iallafall vad det gäller mitt liv! Just nu!
Det är att känna mig behövd!
Tänk, om man skulle känna sig helt obehövd, eller.... ja ... jag kom att tänka på det på dagens promenad.... att man enbart ligger någon till last.... usch, då måste livsgnistan falna rätt snabbt.
Sen kan man ju diskutera om den som ligger till last inte är behövd? För man kan ju vara behövd bara genom att finnas. Tanken går vidare- min mor och min svärmor - båda gled in i demens under sin sista tid. Var de behövda, då de längre inte hade något att ge.... eller fanns deras behövdhet från den tid som de var friska kvar?
Eller är det något i tiden gång, som gör att gamla och sjuka känns mindre behövda?
Tanken på att behövdhet för mig ger livskvalitét, den härrör sig förstås utav att jag varit lite extra behövd och efterfrågad under de senaste dagarna.
Vår lilla skola är sårbar, då någon blir sjuk. Covidmonstret jagade ifatt en av kollegorna på lovet, och jag behövde vikariera. Så roligt! Och gott att varken kollegan eller hennes familj sett covid svårare än tidigare influensor som de haft.
Men de har behövt isolera sig även under denna vecka, och jag har blivit extra mycket behövd i skolan.
Inser, då jag fått gå in i de flesta klasserna, att jag- eller någon annan - skulle vara behövd på heltid, utöver ordinarie lärare. Ser skolan med lite andra ögon, då jag inte vistas där dagligen.... Tänk, så mycket som ändrats under senare år. Från att tidigare ha varit klasser med "starka" och "svaga" elever, så finns där numera därutöver en brokig samling barn med olika kulturellt ursprung, med stora brister i svenska språket samt ett antal elever med olika diagnoser. I de flesta fall innebär detta att eleverna behöver ha personligt stöd för att kunna koncentrera sig på en uppgift.... eller att de har så låg intelligensnivå, så att de är särskoleplacerade. Ofta ska en enda lärare "rodda" denna samling elever.... ibland är man två. Men ensam... det är dömt att misslyckas.
Barnkonventionen är lag.... hm... går inte ihop! Vilket den kommunala budgeten ska göra....och det är överordnat allt annat.
Så behövd är man alltid som lärare.....
Den mest värmande behövdheten, den fick jag uppleva i söndags.
Barnvaktsuppdrag var bokat - mamman i familjen skulle på hästhoppning med sin häst- äldsta killen skulle på skogsknytte. Lillkillen behövde barnvakt, då pappa skulle åka med sin (snart) fyraåring på "knytte". Barnvakt till Karl-Petter, kul, enkelt, absolut behövdhet.
Nu blev det inte så, för Konrad ringde dagen innan och talade om att mormor behövde ta med sig en ryggsäck, för han ville att hon skulle gå med ut i skogen denna söndag. Pappa kunde ta hand om lillebror.
Så roligt att få denna inbjudan. Så kul att känna sig så behövd, och så intressant och spännande att se sin dotterson i ett annat socialt sammanhang än de vanliga.
Det kändes så varmt i hjärtat, trots att söndagen bjöd på gråväder.
( Bilden ovan- ja, det är en "tårta" som Knyttebarnen fixade till åt skogens djur, och i första hand till fåglarna, På söndag ska gruppen gå ut och kolla om någon har arit där och smaskat på godsakerna. Men då behövs inte mormor.... vilket hon är ganska så nöjd med.... Och för den som inte vet, så är Skogs-Knytte den verksamhet som Friluftsfrämjandet driver för de allra yngsta barnen, 3- 4 år gamla)
En väldigt positiv sak med att vara vikarie, det är att man kan gå hem när dagens uppdrag är klart. Jättebra i dessa tider, då både dagsljus och promenad behövs för välbefinnandet.
Gruppträningslokalen har stängt ner i dessa tider, då covid lurar både här och där. Sofias gympapass i SVT går inte av för hackor, gjorde två stycken igår och känner att yttreligare ett idag kunde behövas. Faktum är att passen med rörlighetsträning är de jag är mest behövd av. Kan säkert gälla många halvgamlingar...om det nu är det man är.... Det är iaf så jag skulle beskriva mig....
Och som sagt---- för mig är --- iallafall just nu--- meningen med livet, det som ger riktig kvalitet i tillvaron-
det att vara behövd.
Men... jag tror också att livsmeningen ändrar sig beroende på var man befinner sig i livet....