Oj, vad tre år går snabbt. Och samtidigt långsamt. Minns så väl när det kom ett SMS, en halvtimme före midnatt, att denna tjej äntligen bestämt sig för att titta fram. Hon som var planerad till de sista dagarna i augusti!
Första babytiden, en tjej som bara ville vara med mamma- eller möjligen pappa. Det gick över ganska så snabbt, för när familjen bytte bostad då Ava var nio månader gammal, så gick det bra att bli passad av mormor och morfar. Numera ringer/whatsappar hon nästan själv och berättar för mormor vad hon gjort och leker kurragömma med mormor i telefonen. Eller använder någon av messengers appar och gör om bilden på sig själv till roliga figurer. Mormodern brukar hänga på......
Ja, det gick både fort och långsamt, de tre åren från att hon var en liten baby tills att blivit en "stor" liten tjej på tre år.
När man är tre år, så har kalas i flera dagar. Mormor, morfar, moster och kusiner firade den glada tjejen en dag i förväg.
God mat till lunch... och så lite dans för att skaka ner den goda lasagnen.
Möjligheterna till lek i Folkets Park, de är många. Det är ett säkert kort att gå tvärs över gatan från Avas bostad och sedan gå genom den stora parken för att hitta de olika lekplatserna.
Karl-Petter är en bra lokförare!
Och så rutschkanorna förstås, och alla de olika möjligheterna till klättring för att ta den roligaste vägen att komma ner.
Karl-Petter fick hjälp att ta sig upp, men väl på plats, så tog han magvägen ner.....
Ava träffade sin bästa förskolekompis i parken. Kul att springa med två roliga tjejer, tyckte Konrad.
( Och jag tyckte att jag fick till dagens bästa bild..... hu, vad svårt det är att fota barn... de är ju aldrig stilla...)
Spring, spring, spring! Man tycks orka hur mycket som helst när man är 3-4 år!
Och så lite hopp på det.....!
Mormodern blev trött bara att titta på.... och av att hänga med barnen mellan alla roliga ställen...
- Vad tittar du på morfar?
- Fotboll, så klart?
- Hur går det för Elfsborg? undrar pappa Marcus. nyss hemkommen från jobbet.
- 1-1mot Djurgården!
- Bra för oss, att de spelar oavgjort. Det blev ju en snöplig förlust för oss senast....
Varvid alla som vet lite om fotboll kan förstå vilket lag pappan håller på.... Förstås....
- Nu vill jag inte vänta på tårta längre, tycker Karl- Petter.
- Men först måst Ava blåsa ut ljuset!
Lite godis först bara! Det behövs verkligen efter de intensiva timmarna i Folkets park!
- Men är dom inte klara snart! Säg till Ava, attt jag inte kan vänta längre!
Tårtan var verkligen god, fylld med vaniljkesella och hallon. En riktig gammaldags hemgjord tårta, hade mamma Karin fixat. Säga vad man vill om tårtor, men det finns få köpta tårtor, som slår en gammaldags hemgjord gräddtårta.
Trötta barn behövde varva ner framför lite film! och jag fick äntligen till en bild på "mina hjärtan".
Det är långt till Ava i Malmö. Speciellt när man åker hem. Nu åkte vi ju vägen över Värnamo. så det blir några mil längre än vad den "närmaste" vägen är.
Samtidigt så är det ju inte så långt. Vi kan vara i Malmö på drygt två och en halv timme, om vi kör direkt. Fast det brukar ta tre , med fikapaus på vägen. Åker man över dagen. så får man lätt sju-åtta timmar tillsammans. och det är vad en mormor orkar, i den farten som treåringar håller....
Nästa gång blir det nog övernattning. Konrad har varit med ett antal gånger och sovit på hotell tillsammans med mormor och morfar. Men allra roligast är det förstås, om hela familjen, med barn och barnbarn kan samlas.
- Jag kommer på ditt kalas, sa Ava till Konrad. Och på Karl-Petters. Och det är ju redan i november. Men vi ska nog kunna träffa vår lilla fina, goa, framåt treåringstjej innan dess.
