Skam till sägandes, så hade jag inte en aning om hur en cykel fungerar - egentligen - förrän tills för några veckor sedan.
Tema CYKEL tyckte jag passade in i det ämnet som jag -tillsammans med kollegan - varit satt att undervisa under vissa läsår, och som jag är urdålig på. Såväl kunskap som behörighet saknas. Kollegan är man, och bättre än jag på vissa tekniska saker. Eller egentligen alla- fast skriver jag det, så får jag väl på moppe av någon genustyckare - det är ju egentligen ingen skillnad på könen, enligt dem. Bara miljö och uppfostran.
Inget att orda vidare om, för nu var det cykeln och cykelturen som det skulle handla om. Min kollega är iallafall insatt i cykelns alla delar och hur de förhåller sig till varann, så nu vet jag hur växlarna funkar, var bromsen ligger på och hur kedjans längd i förhållande till växelhjulen, påverkar hur tungt eller lätt det blir att trampa.
Varma dagar, är cykling en alldeles utmärkt sysselsättning och motionsform. Gillar att cykla i shorts och linne och verkligen känna av sol och sommar.
Kom på att jag faktiskt har cykelbyxor också, men då hade jag kommit en bit på väg, och tyckte inte att jag behövde vända för att vara mera korrekt klädd. Speciellt som jag inte träffade på en människa på vägen.
En tvåhövdad Angus, tyckte att vatten behövdes denna varma dag. För egen del så hade jag åkt i från vattenflaskan. Något ogenomtänkt.
Fast - nej, det är tvillingarna Angus som dricker.
Det förekommer så många vackra kreatursraser numera. När jag var barn så var det SLB ( svartvita) och SRB. ( rödvita) som gällde. Aberdeen Angus är vackra djur, jersey, charolais och limousine är också vädligt fina. Och highland cattleär riktigt häftiga.
Fast, förstås är de bara njutbara om vi håller oss på var sin sida stängslet, jag och kreaturen. Det är nämligen så att bonnatösa lider av koskräck.
Dagens cykeltur blev inte lång. Beroende på att ryggslutet ibland protesterar mot att cykla. Idag var en sådan dag.
Det blev iallafall en tur, dryga milen, runt byarna son alla slutar på -bo.
Vid Gumpebo växer det mängder av midsommarblomster.
Vägkanterna mellan Gumpebo och Amnaboär mycket artrika. Där kan man trampa långsamt och bara njuta av blommornas vackerhet och den doft som de frambringar.
Såväl Amnabo som Spolabo, bjuder på milsvida utsikte
Härligt med alla gröna färger, så här års.
Utsikten från en västgötsk kulle och ut över de småländska skogarna är en av de bästa vyerna på rundan.
På sträckan mellan Spolabo och Remmabo, blommar lupinerna som bäst.
Tänk att så vackra blommor anses vara ett invasivt ogräs.
Så här ser mitt drömhus ut. Ja, om det varit i bra skick., förstås. Har faktiskt alltid varit så att jag drömt om ett gammaldags, litet hus..
Antagligen för att mitt barndomshem såg ut på ett liknande sätt, när jag var riktigt liten.
Detta hus tycks vara bortom räddning.
Så synd att man inte skött om det, utan låtit det förfalla !
Nässlorna blommar. Det visade min bloggvän Anki genom ett makroobjektiv. Så oväntat vackert.
Nu har jag inte tillgång till en kamera av den kalibern, och speciellt inte när den ska färdas i cykelkorgen på en skumpig grusväg. Men kompaktkameran fick iallafall till en blombild. Inte riktigt vad man vill ha i midsommarbuketten, kanske.
Framme i Spolabo, så kan man välja att förlänga rundan över Kvistbäck, Fiås och Grimsås samhälle. Ryggen sa nej till denna extrarunda idag. Och jag passade på att säga hej till både SRB och SLB.
Kan absolut vara blandraser, blandat med SKB.
Landsvägen, de två och en halv sista kilometerna hem, det är inget att ta några bilder på. Den sträckan består av mossmark och skogsmark.
Men en cykeltur på slingriga, backiga grusvägar, det är en fin utflykt i finvädret. Sen får ryggen tycka vad den vill!
