Jag blir så förbaskad! Upprörd ända in i själen!
Varför kan man inte ta sitt ansvar i dessa tider?
Hörde på gårdagens nyheter att det är fullt med folk i den stora gula affären, Gekås i Ullared.
Hur i helsike tänker folk, då man åker dit? Om man nu inte är rädd för att själv bli smittad med covid-19, så har man ett ansvar för att inte sprida smitta vidare till dem som riskerar att avlida om de kommer i kontakt med viruset.
Ok, folk är dumma. En del, kanske bara 10- 20 % av alla, men det räcker och blir över.
Om nu folk inte tar sitt ansvar, så måste ju de som styr över den gula affären agera.
Bara släppa in 50 åt gången? Eller kanske stänga helt under en period.
Inte då, i stället så svarar en av förgrundsfigurerna, Boris Lennerhov, att på Gekås finns så mycket plats så att var och en får tillräckligt mycket space, Nu funkar det väl inte riktigt så, att alla har sin lilla bubbla på 4 x4 meter egen ýta. Alltså skydds-zon två meter åt varje håll....
En ung arbetskamrat är på Gekås idag. Jag delar klassrum med henne under nästan hela min arbetstid. Får verkligen se till att hålla avstånd från henne under några veckor.
Funderat på hur jag kan ta ansvar för min och andras hälsa. Har kommit fram till att, med god handhygien och avstånd, så kan jag besöka affärer och matställen i vår kommun. I Tranemo kommun finns ännu ingen bekräftad smittspridning.
Om vi åker till stugan utanför Halmstad en dag eller två, så blir det att ta med all mat hemifrån. Och ordentliga avstånd när det blir läge att besöka strand och hav. Prata med granne över staketet går bra.
Önskar så att ALLA kunde ta sitt egna ansvar för ALLAS hälsa. Ibland går det inte, det finns saker man måste göra.... men att göra onödiga besök i lokaler där folk från stora områden samlas, det är rent oansvarligt!
Lämnar ilskan därhän och berättar om denna märkliga blomma.
Förra fredagen, så stod det buketter med tre pioner i varje, utanför min nuvarande stammis-affär ( inte ICA utan TEMPO). Kunde inte motstå dem, så jag köpte med en bukett ännu outslagna blommor hem.
Tog bort plasten, kapade av en bit stam och ställde vasen med blommorna på köksbordet. Därefter åkte vi iväg och var borta till seneftermiddagen.
Vad ser jag när vi kommer hem? En utslagen, men vissen blomma, samt hängande gröna blad på samtliga. Sjuttio kronor åt helsike, tänkte snåla jag. Kände mig lurad!
Nåja, en chans till kunde väl jag ge blommorna. De hade ju stått utanför affären då jag inhandlade dem, så det kanske var UTESNITTBLOMMOR jag köpt....?
Skar ett nytt, betydligt mera snett snitt i varje stjälk och ställde dem på verandan.
Efter någon dag, så hade de gröna bladen fått lite mer spänst i sig och den utslagna blomman såg lite mer vissen ut.
Glömde bort blommorna under några dagar, men fick ögonen på dem i torsdags. Oj, gröna bladen var i fullgott skick, den vissna blomman fortfarande hängig- men de två tidigare knopparna hade slagit ut sina kronblad och blivit till två storvuxna skönheter,
Kunde ju inte ha så fina blommor på verandan, de måste ju vara till glädje inomhus. Eller... skulle de säcka ihop helt igen, när de kom in i stugvärmen?
Ställde dem på köksbordet igen, och där står de fortfarande med sina stora utspärrade kronblad och sina vackra pistiller och ståndare. Inte minsta tecken på vantrivsel inomhus.
Kan någon förklara hur det kunde bli så?
Nähä hör ni, efter att ha böjt rygg och tagit bort gräs, kirskål och annat ovälkommet i rabatterna, lagat middag och därefter tagit dagens promenad, som blev en kort en på bara dryga tre kilometer, så är det dags att ta ansvar för det egna välmåendet. Tjugo minuters träning med Sofia Åhman!