Hinder

Fantastiskt väder idag. Iallafall för den som inte gillar vinter. Lite blå himmel har kunnat skönjas mellan molnen, och det har varit ljus, det har varit nästan lite ljummet i luften.
För alla som vill ha snö, eller iallafall möjlighet att tillverka kanonsnö, så är verkligen mildvädret ett hinder.

Har tagit två promenader idag, en före kött stroganoff-lunchen, en efter.
Första promenaden gick på landsväg, körväg och byväg. 
Gick planlöst ut efter lunch, men fick plötsligt en idé; Jag ska gå den lilla rundan, där det i våras låg en stor kvistig, nedfallen asp i vägen. Den måste väl borta nu, jag har inte gått där sedan i april/maj.


Till min förvåning låg den kvar, i samma skick som för tre årstider sedan. Förvånade mig storligen att inte markägaren röjt undan den.


Tanken slog mig, liksom andra gånger då det legat nedfallna träd i min väg; Är hinder till för att övervinnas eller ska de i möjligaste mån undanröjas?
En fråga som man kan diskutera länge!Tycker själv att är  bra att det finns hinder att utmanas sig mot, men de ska inte vara oövervinneliga. De ska vara lagom, precis så att man klarar dem.  Jag tog mig förstås runt, vilket betydde krypande under taggtrådsstängsel, en liten bit på djurstig och ett längre kliv över ett litet dike. Frågan är om jag övervunnit hindret, då jag bara tagit mig runt det.
Fram kom jag iallafall!


Det här hindret, på en annan runda, en runda som jag ofta går, det är lätt att ta sig över. Det har jag gjort många gånger.
Ändå sänder jag lite syrliga tankar till markägaren varje gång jag ser hindret framför mig; ska det vara så svårt att undanröja det gamla granskelettet?


Den här krabaten, som jag mötte på byvägen, den borde iallafall absolut hindrats från att ge sig ut. Än så är det långt till vår, men det är inte så lätt att förstå, när vädret signalerar något annat.