Tittade ut genom klassrumsfönstret. klockan var halv två. Det såg helmörkt ut där utanför.
Nu var det inte det, för denna dags ljus skulle vara oss närvarade till kl 15.43.
En eftermiddagsförlängning på mer än 20 minuter, jämfört med det mörkaste mörkret.
Det längre dagsljuset kunde förnimmas tidigare i veckan, då när molnen var lite mer transparenta.
Idag var det igengrott där uppe igen.
Sen undrar man ju hur man tänkte i början på 70-talet, då "vår" del av skolan byggdes och då man satte in tonade fönster i klassrum som vetter mot skogen.
För att inte vilda djur ska ges insyn?
Tonade glas ger bra spegelbilder, såväl från utsida som från insida.
Flera fåglar, koltrastar, har hackat sig blodiga på rutan, då de sett sin rival där i spegelbilden.
Inifrån, så är tonade rutor och ljus inomhus, utmärkta helfigursspeglar. Mycket mer intressanta för många självbeundrande elever än att lyssna på den gamla lärarinnan!
Visst är den otrolig, julrosen.
Ändå undrar jag hur man är skapt, då man i mörker och mulenhet, kan bli så prunkande.
Rekordmycket blommor i december och januari detta år, i den tid som är så fattig på ljus.
Det finns faktiskt människor, som föredrar den mörkare årstiden, framför den ljusa.
Det är svårt att tro, men jag har t.o.m träffat en sådan raritet av människoart.
Egentligen borde man uppskatta mulenhet och skymningstid mer, då man blivit gammal och rynkpluffsig och gråstripig. Det är inga vackra människodrag som avslöjas i ljuset. Och ännu mindre då man är lättklädd.
Men tänk, det struntar jag i.... bara jag inte befinner mig i ett upplyst rum med tonade spegelrutor, så slipper jag ju se mig själv. En annan lösning är att låta bli att titta på spegelbilden. Iallafall på nära håll.
Åkte hem direkt efter en rolig första skoldag på den sista terminen. Tog den dagliga promenaden. Mörkt blev det så fort solen gått hädan för denna dag.
Eleverna skrev sångtexter idag på musiklektionen. Flera grupper skrev om att de längtade efter snö och vinter. Skam till sägandes, så är det nästan så att jag gör det också, för nu är jag trött på att det ska vara så förtvivlat mörkt. Trots att vi går mot ljuset.