Berörd har jag blivit flera gånger, under denna sista hösttermins sista dag.
Det har handlat musik, under stora delar av dagen.
Ett par verkliga Hallelujamoments fick jag, då eleverna i 3-4 och 5-6 gavs möjlighet till att testa verserna i Halleluja, /( Jöbacksversionen) som solo. Wow, så många goda sångare det finns... och så ett par riktiga storsångare.
Glädjen i musik och sång, den är så härlig att uppleva. Oj, oj, oj så många som rycks med och sjunger inifrån hjärtat.
Avslutning har vi haft i kväll, och jag konstaterar bara: Kulturskolans musiker är förstås superduktiga, MEN ibland så är det faktiskt lättare för eleverna att sjunga till den klinkande lärarinnans följande komp.
Den här killen är så musikalisk, så han klarar riktigt komp.....
https://www.youtube.com/watch?v=NT6uvcI4d5Q&feature=youtu.be
Kände mig lite låg, så här sista julavslutningen.... speciellt när kollegorna fått sina små julpresenter, och jag var övertygad om att jag inte skulle få något, när jag inte har egen klass. Ganska glad var jag ju förstås ändå, jag hade haft fantastiska musiklektioner och jag hade fått en av storvinsterna på rektorns avslutningslotteri.
MEN jag fick presenter jag också. Två! En blomma från en speciell elev, en fin presentpåse från sexan. Jag blev så glad att jag nästan började gråta.
Dessutom fick jag i samma stund höra en härlig nyhet från en av mina tidigare kollegor... hon skulle bli mormor i april. ( Ett av barnbarnen som hon är farmor till är f.ö. "Halleluja"-stjärna.)
Jag vet, det finns de, som tycker att lärare inte ska ha presenter/julgåvor. Det får man så klart tycka, men jag blir väldigt glad, in i själen berörd, en en liten välment ( tror jag) blomma eller en enkel present.