Visst skulle jag kunna ha rast jämt. Med tanke på åldern.
Nu vill jag inte det.
Kanske är det så att man jobbar långsammare med åldern - en del påstår det - men jag håller inte med. Kanske är det så att jag saknar insikt.
Trots en dags rast per vecka från jobbet, så känns det som jag har mindre rast än någonsin. Men det är helt ok. Precis som jag vill ha det.
Tror att många är ganska rast-lösa. Möjligen är det anledningen till att man blir rastlös om har rast.
Skolan är ett väldigt speciellt ställe. Där har man sällan rast, och ännu mer sällan den lagstadgade halvtimmesrasten.
Rasterna går åt till att plocka fram och plocka bort... speciellt om man har no-ämnena ... eller musik... eller idrott.... och flera gånger i veckan så ska man vara ute på skolgården och kolla så att barna inte är elaka mot varann.
Nä, riktig rast på trettio minuter, det får man bara på studiedagar.
Faktum är ar att många studiedagar känns som superlånga raster... på gott och ont. Man vill ju göra lite vettigt mellan rasterna.
Helger är delvis ganska rastlösa.
I lärarjobbet så har man nästan alltid en del arbete kvar till helgen.
När man är gammal och har en pensionärsmake som brukar laga mat på veckorna, så tycker man ju att det är ens tur att ta del av matlagning när det är helg.
Städning är helggöra. Fast långt ifrån alltid.
Stryka skjortor är helggöra....
Att se till att den förgrymmade aktivitetsklockan blir nöjd, det är daglig göra. Även om jag inte alltid har tid att få till det. Sen kan man verkligen diskutera om den dagliga motionen är rast eller måste/aktivitet. Både och, och skulle jag vilja säga.
Det tar alltid några dagar/någon vecka innan jag kan förvandla den rastlösa rasten på ett lov, till en njutbar rast.
Rastlösheten brukar återkomma då rasten blir för lång.
Ett år och tre månader kvar till rast för resten av livet. Det gäller att göra den rasten till något bra. Framförallt önskar jag en hälsorik rast.
Vilket inte är en självklarhet.
"Stationens blommor" annonserade efter en ersättare till en av tjejerna där, som skulle vara barnledig.
Om jag varit yngre så hade jag sökt. Tagit rast från vanliga jobb och testat ett jobb i en omgivningen som är det bästa rastställe.
Blomsteraffärer är rastplatser för mig. Liksom blomsterrabatter och blomsterängar.
Att vara med den här killen, det är sannerligen ingen rast. Men fruktansvärt roligt!
Rast får man dock, vare sig man vill eller ej.... och man vill väldigt gärna.... då denne lille guldklimp somnar i ens famn.
Dom rasterna får man ta tillvara. Liksom på alla roligheter med storebrodern.
Tänk att man kan känna så mycket för sina små barnbarn! Minst lika mycket som för de egna barnen... kanske ännu mer. Man har tid och möjlighet att tagga ner lite och ägna sig åt dem, då man träffar dem.
Jag har rast varje tisdag... på mormorsdagen.... även om det understundom är en aktiv rast.