Jo, jag känner mig ganska så tacksam, där jag sitter framför datorn, efter en otroligt fin vårdag.
Visst kunde jag gå LÅNG-promenad, på byväg och skogsvägar, en runda på över åtta kilometer, utan att ryggen krånglade det minsta.
Jag hade sagt till C-E att ha koll på telefonen, det kunde ju hända att jag ramlade på någon isfläck.
Över de isiga partierna gick jag mycket försiktigt, kände efter för varje steg och satte i stavarna stenhårt.
Sakta och säkert tog jag mig över riskabla partier, betydligt snabbare gick det på snö och isfria vägar. Vilket det mestadels var.
Hemma hjälpte jag till med att dra ris från svärsonens björk-avverkning, den som snabbt och säkert, skedde på självaste påskafton.
Tog bilen ( funderade på cykel) men bilen behövde tankas, till skolan och plockade fram material till morgondagen.
Tyckte att jag kunde tvätta bilen, när den ändå var ute.
Vatten och såpa i spannen, med raska steg ut mot bilen......
Det var då det hände.....det som jag så noga säkerställde inte skulle hända under den långa promenaden....
Fötterna bara gled iväg, i de dåligt sulade tofflorna, på den geggiga gräsmattan, där bara ytan hunnit bli fri från det frusna.
Spannen flög iväg åt ett håll och jag åt det andra. Kände att det hände något med foten.... något som gled isär därinne.
Sannolikt gled det lika snabbt tillbaka, under det att ledbanden sträcktes ut och började blöda.
Det gjorde skitont! Men jag kunde stödja på foten! C-E lindade den stukade/vrickade/ ledbandsuttänja foten och det gjorde fortfarande riktigt ont. Några timmar och två värktabletter senare är jag YTTERLIGT TACKSAM för att det som inte skulle hända, men ändå hände, slutade så bra. Det blir inga 10000 steg på ett tag ( men jag har ju lyckats göra 15000 + idag), det blir ingen spinmix i morgon. Men annars blir det bara att ta det lite långsammare framåt, och kanske sitta ner i klassrummet en del.
Så snabbt det händer, när det händer.... och som sagt, jag är så tacksam för att det inte blev något brott på foten/benet. Även TACKSAM för ett par härliga lata timmar i solstolen, en härlig vårkänsla på altanen, med både fjärilar och ( tror jag) solitärbin som jobbade hårt i de snabbt blomstrande krokusarna och långt utslagna snödropparna.