- Dags att slänga den nu, tänkte jag. Den har legat där tillräckligt länge och ser inte ett dugg aptitlig ut. Det finns fem sex apelsiner som ser mycket godare ut.
Jag tog den gamla, i skalet torra,skrovliga, ojämna frukten i handen och öppnade skåpet till komposthinken.
Precis när apelsinen var på väg att lämna handen, färdig att sluta sin långa resa, från apelsinträdet vid medelhavet, i vår komposthink,hejdade jag mig. Jag kunde ju kosta på mig att skära itu frukten och kolla hur den såg ut inuti. Sagt och gjort!
Innanför det skrynkliga skalet fanns en helt perfekt frukt. Kraftigt orangefärgat fruktkött, fyllt med smakrik saft, en saft som innehöll både syra och sötma.
Jag drack färskpressad apelsinjuice till frukost. En och en halv dl juice blev det. En nyttig dryck,till smaken fulländad, där jag njöt av varje droppe.
Jag drog parallellen till oss människor. När vi blir gamla, grå, skrynkliga och oattraktiva, då förpassas vi till livets kompostplats. En plats där man, tillsammans med andra skrynkliga människor förväntas fördriva den sista tiden, innan man återgår till kretsloppet. En plats där man inte är efterfrågad av de yngre, av dem som styr i samhälls-och arbetsliv.
Jag tror/vet att alla vi gamlingar har massor av kunskap och erfarenhet inom oss. Kunskaper och erfarenheter som borde efterfrågas och tas tillvara på ett helt annat sätt än vad som görs idag.
Naturligtvis ska man äta av de nyinköpta apelsinerna också. Oftast smakar de väldigt gott de också.
Naturligtvis vet och kan unga människor mycket också de, många av dem driver mängder av god utveckling.
Men det finns en del torra, helt smaklösa apelsiner, trots att de ser fina ut i skalet.
Ytan är bedräglig ibland.Innehållet är det som, i de allra flesta fall, är det viktiga.