Det blir inte så mycket bloggat så här års. Den största anledningen till det,det tror jag att mörkret är.
Mina bidrag i den offentliga dagboken, de beror till stor del på hur det är med fotograferandet... det är fotona som inspirerar till att skriva mer eller mindre genomtänkta sanningssägningar.
Vintertid, det är inte mycket till fototid, anser jag.... Speciellt så finns det alldeles för lite tid för att leta något att fota.... det är ju mörkt när man åker till skolan på morgonen och mörkt de allra flesta dagar då man kommer hem. Ibland känns det som det dessutom är mörkt dessemellan också, trots att det mesta just nu känns ganska så ljust.
Julmarknader hör adventstiden till. Var på två marknader i helgen. På lördagen så var det den lilla mysiga marknaden i Mossebo som var målet. En riktigt fin liten julmarknad, där det både fanns julgrejer och sådant man hade nytta av. Honung, bröd, stickat... menar jag med det. Julgrejer har vi ingen nytta av, vi har redan mer än vi nyttjar.
Traditionsenligt besökte vi julmarknaden i Apladalen, den andra advent.
Tradition med luciatåg var sannolikt bruten. Tydligen är det svårt att få tag på villiga luciasångare, och kanske ännu svårare att få tag på någon som vill ta sig an sångträningen, på många ställen.
Luciaföljet i vår skola, sjunger bättre än någonsin... premiär på lördag...
Det var lite färre "knallar" ( har man sådana i Småland) än vanligt i Apladalen. Det var ganska mycket presumtiva köpare, men de flesta tycktes vara mera intresserade av att titta på det som kunde köpas, och av att insupa den mysiga atmosfären.
Tunnbrödsstugan drar alltid många kunder. Även fantastiska Irén, 81, fick sälja mycket av sin hemmagjorda, supergoda, choklad - praliner och chokladkakor. Ostmannen, längst ner i dalen, var också intressant för många. Några som fick slutsålt, det var de som sålde julkransar att hänga på dörren. Vi hade tur som fick tag på en grann krans, innan de var slut.
Ja, Apladalens julmarknad, den är mysig.
Gjorde första besöket i dotterns och svärsonens nya hus. Ingen bild på huset ännu, men väl på den fina mysiga hunden, som var med sin husse då han jobbade med att renovera Tindras och Buller nya bostad.
Märkligt rogivande att komma in i det mysiga boningshuset. Där kommer att blir jättefint och hemtrevligt.
Förhoppningsvis ska både hästar och katter finna sig väl tillrätta på det nya stället.
Märkligt att det kan vara så roligt att vara obehörig lärare. Vilket jag är i teknik. Har ingen legitimation i det ämnet. Tog en planering direkt från Skolverkets hemsida, och lät eleverna göra modeller av glasögon. Eleverna har jobbat självständigt och målinriktat. Resultaten blev jättebra. Så nu har vi bara lektionen om framtidens glasögon kvar.... Ska bli spännande att höra idéerna som finns.
PISA-undersökningen gav ett positivt resultat. Det bästa med offentliggörandet av resultatet tycker jag är, att man nu äntligen vågar prata om ojämlikhet - mellan skolor, mellan sociala förhållanden. Kanske det kan bli mer resurser där det behövs, på det sättet. Samtidigt måste vi få ha den olikhet vi har, förmågemässigt sett. En del är praktiskt lagda, en del empatiker. Det finns det inga mätningar på. Det borde det göra. Liksom att man ska kunna få högt betyg i ett praktiskt ämne, utan att kunna formulera sig på A-nivå, muntligt och skriftligt.
Lite mysigt är det i adventstider. Ljus som lyser i alla fönster och i många trädgårdar. Ljus som brinner inomhus - och mycket tid över, för att sätta sig i skönaste fåtöljen och koppla av med en stickning. Märkligt att mörket kan vara både ljust och mysigt.