Vågskvalp vid Vidöstern

 Visst är det underbart att höra det rogivande skvalpet av vatten som når strand, en dag före lucias egen dag. Ljuvligt att slippa is och snö.. och att kunna ge sig ut på geocaching, trots att det är vintertid. Ur led kan tiden vara, men jag tycker att det leda har blivit en positiv grej... åtminstone när man är en anti-snö-vinter-tant.


Det var stalledrängsuppdrag i Hjälshammar igen. Man kan tydligen vara det, trots att man inte heter Staffan.
Är alldeles för luciaförstörd i dessa dagar. Hade första uppträdandet med mina fina elever igår,,,, nästa är på gång i morrn, på Lucias egen dag, och så har vi fyra stycken på det stora företaget på måndag.Så det är en hel del Staffan stalledräng... fast denna helg var det mest C-E som varit och fortfarande är, stalledräng.
Gjorde honom sällskap fredag eftermiddag tills idag på eftermiddagen...

Det blev en burkletarresa längs Vidösterns östra sida mellan soluppgång och hästlunch, denna delvis soliga... och framförallt regnfria lördag.


Började den tiocachiga resan med ett besök vid båthamnen i Tånnö.
Har besökt denna plats tidigare och loggat en cache. Hedervärt av den gamla cacheägaren att plocka in sina burkar då han inte längre bor på platsen ( ???).  Tänker ibland på hur mycket plast som kommer att finnas kvar efter oss geocachare, då vi lämnat det jordiska.

Hoppfullt med en eka som finns kvar i sjön i dessa tider. Någon mer än jag som hoppas på en mild vinter, antar jag!


Inte långt från Tånnö, träffade vi på en ny cacheutläggares gömma.

Team Paulsson. Det tycktes vara ett suveränt team, med tanke på gömmornas kvalitét, trots att teamet tycktes vara ganska så nya inom cachinggebietet. Dem lär vi nog få se mer av... hoppas så iallafall.

Blev dessutom bekant med en, för mig,  "ny" Vidöstern-ö, Färjansö. Trodde bara att det var Tånnö som hade ö-status i den sjön.


 En ek från Kalmarunionens tid, stod näst på gps-listan. Häftiga fanerogamer!

Skräp från flera decennier fanns bakom trädet..... förstår inte varför detta kunde anses vara en passande avstjälpningsplats...Lite äckligt att rota i...för det gjorde vi först... tills jag kollade de få loggar som fanns via nätet... och upptäckte att detta hade varit en svårfunnen plats, även för mina vänner proffscacharna. Och att inget skulle finnas på den sopiga backen.
Tänkte dock rINGA en vän för att på en liten extra hint, när C-E rapporterade FYND.


 Åkte vidare till dagens favoritplats, Stenhusholmen, alldels vid Toftaholms  herrgård.
En liten träbro tog oss över det smala sund, som duktiga längdhoppare skulle kunna ta sig över med en för dem enkelt skutt.
Vidöstern visade sig i sin regnfyllda storhet, men visst blev vyerna extra vackra på det sättet.


Stenhusholmen har fått sitt namn (jag drar iaf den slutsatsen) av sätesgården från 1400-talet, som byggdes av en herre av ätten Stenbock.  Ruinen vittnade om att huset varit mer byggt på höjden än på bredden. Tänkte att det nog varit kallt där inne under vintern. Under  gårdens storhetstid, så var sannolikt vintrarna kallare än vad våra vintrar är.


Tog stigen runt den lilla holmen. Det blåste lite snålt från den vida sjön. Samtidigt njöt jag verkligen av att kunna vara utomhus i DAGSLJUS. Det hinner man aldrig under veckorna.  Även om jag har ett par dagar i veckan, då jag kan lämna skolan vid halv tre-tre, så kommer jag ut lagom till  att skymningens visar sin mörka tråkridå.


Nästa stopp var vid ett område med massor järnåldersgravar.
Lagan var en riktig autostrada ( eller vad kallas det.... ro- strada?...eke-strada?...) i forna dagar. I landskapet runt omkring kunde man se mindre och större gravhögar från järnåldern. Imponerande... blir så glad av cacheutlägagre som vill visa sådant som man annars inte skulle få se....


C-E hade varit uppe med tuppen... eller rättare sagt i hästutsläppningstid...och fixat fika.
Kaffet svalnade snabbt i det  lite kylslagna vinddraget.


Sundet, vid Lagans utlopp ur Vidöstern, blev vändplatsen för dagen.
Lite sorgesamt att se de kvarglömda sommarfopparna vid badplatsen.
Hoppas att de får en mild vinter och slipper att frysa sönder.


Dagens favoritbild... den nästan översvämmade ön.
Har känt mig lite sådan de senaste veckorna. Mitt älskade jobb som sabbas av att jag i mina sista arbetsår måste bedöma och betygsätta... jag som bara vill undervisa, skapa intresse, visa nytt, testa nytt, självkänslehöja....och så blir det sänken i stället...

Luciaövandet är ett ensamt jobb i vår lilla skola... alla har nog med sitt. Men det "suger" en del... samtidgt som det är alldeles, alldeles underbart...

Julen har spärrat dörren... lite (onödig) stress, det också.....




Södra Vidöstern-borna må ha en viss fäbless för att sprida sina foppa-tofflor på sin badplats.



Hembygdsparken låg alldeles i närheten. Känner alltid en dragning till sådana platser.... var tvungen att undersöka... och fann ett fönster med blommande pelargoner...och de var alldeles äkta! Var tvungen att kolla flera gånger.


Gick över bron... inte efter vatten... utan för att finna platsens tredje cache.
Kronobergs län ville inte riktigt visa sin soliga sida.... men det blev fina speglingar i sjön ändå.

Träffade en man vid sista gömman. Han bodde i huset intill och hade lite kunskap om det här med burkletande. Han berättade om sin kompis i Nybro, som lagt ut en geocache under en parkbänk. En otrygg, orolig samhällsmedborgare hade sett den konstiga lilla burken, fastsatt under bänken och trott att det var en bomb. Bombexperter från Malmö tillkallades !
Geocaching är spänningshöjande, absolut!


Vände hemåt igen, för snart var det dags att servera hästarnas lunch.
Tyckte att vi kunde få till tio hittningar denna fina förmiddag, och vände - ganska så motvilligt- bilfören ner mot Tånnö badplats.
Här har jag letat cache en gång tidigare... och den låg vid dassdörren. Äckligt,tyckte jag. Något i cacherubriken fick mig att tro att den nya gömman skulle finnas på samma motbjudande plats... men se, där hade jag fel.
Solen fick vi återigen möta, och vågskvalp fick vi njuta av igen.

En lyckad tolfte decemberrunda blev det...