En liten utflykt till hembygdstrakter, blev det denna söndag,
Vill så gärna åka "hem" till barndomens stenar med jämna mellanrum, framförallt för att uppleva den vackra natur som Finnekumla by erbjuder.
Men först en cachingrunda... för lite motion behövs ju.
"Motionera mera "hette rundan som jag lagt in i Gpsen,
Den rundan finns i cachetäta Fristad,
Det var fint i skogen, där det välskötta motionsspåret till stor del följde den smala Munkån.
Många motionärer var ute på spåret, gåendes, joggandes, cyklandes. Men det var bara vi som var på burkjakt, tycktes det,
Får ge cacherundedesigner, med snobbigt nickname,en eloge för lagom svåra gömmor.
Lite snurr var det på gpsen. Om det berodde på satelliter eller terräng, vet jag ju inte. Gissar på det senare.
Gjorde bara en liten avstickare från rundan.
Passerade detta häftiga mjölkbord.
Kom fram till en blomrik hage, där det tidigare funnits ett torp, Enebacken.
Blev överraskade och hotade till livet av smågangsters. Den som siktar på oss påstod att hans gevär var skarpladdat. Pojkarna sa att de bodde i Borås, men att någon kört ut dem och lämnat dem här på landet. Jag undrade om det var läge att ringa polisen, men det tyckte inte de små gangstrarna.
Vi kom undan med blotta förskräckelsen,
Innan vi åkte till vackra Finnekumla, så gjorde vi ett besök i Knalleland.
"Skrattade"åt hur folk beter sig... supertrångt på parkeringarna precis utanför affärerna. 100 meter därifrån fanns det en nästan helt ödslig parkeringsplats, där vi parkerade.
Undrar om det är samma personer som "måste" köa för att få parkering alldeles utanför affärerna, som sedan åker till gymmet och springer 5 km på löpbandet? Tänkte den ständigt elaktänkande tanten,
Gjorde en lov i några klädaffärer, och funderade på hur mycket av alla de kläder som sytts upp i Asien och som saluförs till billiga priser och i jättemängder, som vi egentligen behöver. Jag behöver inga alls! Idag kom jag lindrigt undan. Bara en turkos t-shirttyp kom med hem. Kunde inte motstå färgen!
Det var smörbollarna vi ville uppleva. De växer i massor i Finnekumla hagar, nära de platser, som för två månader sedan var blålysande av sippor.
Liljekonvaljerna växer också tätt på sina ställen.
Humleblomster och midsommarblomster finns det också gott om i barndomens blomsterhagar.
Visst är de vackra, de gula bollarna. En svag söt doft har de. De har en kort blomningstid, de kräver mycket vatten, det är meningslöst att plocka dem och ta med hem till Stockremma. De är vissnar innan vi kommit hem. Men bilderna kan jag njuta av... just nu med denna bild som skrivbordsunderlägg,
Denna hages skönhet, det är det inte många som får uppleva. Bara de som går den gamla traktorvägen från Backgården och ner till de många hagarna. Mina föräldrars mjölkkörarväg, då de åkte till maderna för att mjölka korna.... och den hage, där min far brukade plocka ( fridlysta) nattvioler till min mor, på hennes födelsedag...... Går inte att återge dess vackerhet på bild.... den ska ses i verkligheten,
Backen upp till Backgårdens barndomshem, den är bland de tyngsta jag vet. Garanterat flåsframkallande. Tur att återhämtningen fortfarande går snabbt. Anki bjöd på äpplekaka och kaffe, och Roger visade stolt hur han steg för steg renoverar den gamla ladugården.
En trevlig pratstund fick vi på deras altan.
I morgon hoppas vi på fler blombilder och nya burkar. Linnerundan på Öland står på agendan. Om vi har tur så finns det fortfarande orkidéer kvar på alvaret.