Aprilabonnemang

... skulle jag vilja ha. April tre -fyra månader om året ... det skulle inte sitta fel.




 Någon gång i slutet av åttiotalet målade jag denna tavla, efter ett foto som jag tagit.

Då var där verkligen helvitt med sippor på vårarna. Idag finns det bara ett fåtal kvar. Vad beror det på? Varför stannar de inte  kvar på samma plats, då omgivningen fortsätter att vara den samma?
Varför fortsatte inte jag att måla tavlor? När, så konstnärligt begåvad har jag ju aldrig varit... men en egen stil hade jag allt. Och det var otroligt roligt och avkopplande.

Många tavlor har jag dock gjort, även på senare tid. Fast då tavlor av annan sort...




Lungörten är en tokig växt. Den börjar fälla ut sina kronblad, långt nere vid marken, på tidig vår, så snart snön är borta. Med tanke på att årets snö var det samma som ingen, så började blomman visa sin rosablå skiftningar redan i slutet av mars. Tills långt fram i maj- juni behåller den sina färgade blommor, vars nektar humlorna är heltokiga i. Efter det så kan man njuta av det fina, prickiga bladverket till långt fram på hösten.


Växterna fick omvårdnad igår, både ute och inne. Inneväxterna blev inte omsedda förra året, mest för att jag tycker att det är ganska tråkigt att plantera om dem, dela dem, ge dem ny jord.  Det är ju ett riktigt klabbgöra, så därför vill jag inte vara inomhus. Bestämde mig i fredags för att det bara måste ske denna helg, och då på lördagens förmiddag. Så fick det bli. Kände mig väldigt nöjd då jag var klar. Tror att växterna hade samma känsla....

Kirskålskriget påbörjades därefter. Jag gjorde någon eller några timmars offensiv attack. Rensade upp en del av de utskjutande tentaklerna som döljer sig under jord. Förhoppningsvis gjorde anfallet någon nytta inför kommande anfall..... för de lär komma. Avskyr verkligen denna växt... trots att den har så fina skira blommor. Knölklockan fick också lite eldgivning på sig, eller rättare sagt, avrotning. Den är inte kul den heller. Och i rabatten nära vinbärsbuskar och grönsaksland, där var det kvickroten som blev mest tillintetgjord. Men den lär också komma tillbaka.


Det doftar jul vid garagegaveln. Gillar verkligen hyacinten, som blir större och större för varje vår. Framförallt doften, men också färgen.
Vid jultid vill jag ju dofta på hyacinter. Men tanke på allergier i huset, så går det inte för sig. En saknad juldoft, som jag tar igen i april.
Ett litet aber bara... den som är hyacintallergisk, har dille på att gödsla allt med hönsbajs. Så även i denna rabatt.... Det blir en mixad doft... inte bara doft från barndomens jul utan även en luktförnimmelse av barndomens ägghämtning i hönsgården....