Det serverades fiskburgare till lunch idag. Helt ok, även om jag föredrar hel fisk. Gillar mackor med pålägg, men inte bröd med inlägg.
Nåja, det fanns potatismos till de hemmagjorda fickburgarna, och massor med goda grönsaker/grönsaksblandningar. Så tanten blev, som vanligt, alldeles stoppmätt för ynka 30 kronor och fick dessutom en trevlig lunchsamvaro med fina elever.
Att lunch-"vakta" på vår skolgård, det är en enkel match. Hur lugnt som helst. Idag var det inte svårt att ta sig ut i vårsolen en stund, varken för mig eller barnen.
Mina elever har gympa efter lunch. Jag är elevfri och fixar med planeringar och andra förberedelser/efterarbeten.
Det var under denna tid som det stora sötsuget satte in.
Jag brukar inte känna sådant under skoltid.
Men idag var det där.
Hur kunde jag fixa fram något sött för att lugna ner söttarmen ? Skolan är ju inte känd för att ha godisgömmor, direkt.
Möjligen kakgömmor... men en sådan hade jag redan besökt, på tiorasten. En liten, liten kaka till kaffet, det kan man ju inte neka sig.
När nöden är som störst är hjälpen som närmast.,
I en hylla, längst ner i det elevtomma klassrummet, fanns den.
När det var tjugondag Knut hade jag undervisning i alla klasser utom i sexan. Jag gjorde "grej of the day" med alla klasserna och bjöd på en liten, liten påse "julgransplundringsgodis". Fem - sex onyttiga små sockerbomber fanns i varje påse.
Två påsar blev över.
En påse julgransplundringsgodis gick åt ganska snabbt, under det att jag förberedde en retoriklektion.
( Retorik i 12 steg rekommenderas).
Sockerabstinensen stillades och tanten blev lugn.
Efter det att suget avtagit, gick jag till telefonen.
Biblioteket i Tranemo har nästa onsdag en föreläsning som heter ""Sockerberoende".
Jag anmälde mig dit.
Vid konferensfikat på eftermiddagen slank det ner två chokladbitar. Trots att suget egentligen var stillat.
Det var lite onödigt.
Fast.... när man nu ändå är tjock, så kan man ju fortsätta att vara det genom de goda kalorierna....
Det är tur att jag är rörelseberoende också.
Tog en seneftermiddagspromenad över stock och sten, plöjen och våtmarker, för att komma till Karlas blåsippshage.
För några dagar sedan var där bara en enda lite synlig knopp. Idag blålyste tjugotalet vackra blåsippskronor mot mig.
Njöt och kände den stora glädjen över att få uppleva ännu en vårtid.
Gick sedan till Karla och hennes fina trädgård. Där blommade vanliga blåsippor, förädlade röda och vita "blåsippor", svalört och ( nästan) en vårlök.
Fick en trevlig pratstund med Karla. Iréne kom stavpromenerandes och anslöt också. Visst är våren härlig. för då vaknar alla, både blommor och utevistelsemänniskor. Människors möte, då man är ute och går, dem gillar jag.
En favoritdikt av Hjalmar Gullberg
Om i ödslig skog
ångest dig betog,
kunde ett flyktigt möte
vara befrielse nog.
Giva om vägen besked,
därpå skiljas ifred:
sådant var främlingars möte
enligt uråldrig sed.
Byta ett ord eller två
gjorde det lätt att gå.
Alla människors möte
borde vara så.