"Förstelärarbloggen" har jag sett länkat till Facebook.
I mailsignaturer har jag träffat på N N-ander , förstelärare
Tidningsartiklar har rapporterat vad förstelärare X X-son uttryckt.
Det är lärare som är stolta över sin titel och bär den med högt huvud och lyft blick.
Jag är också förstelärare.
Jag har väldigt svårt för att se folk i ögonen och erkänna det.
För jag skäms.
Jag anser inte att den förstelärarbeskrivning som jag har är värd 5000 kr extra per månad.
Så idiotiskt av mig att söka.
Fast samtidigt, jag kunde inte låta bli.
Mest för att jag ville se vart en bra utförd ansökningsuppgift kunde leda mig.
Trodde ju att den skulle leda ända fram. Jag är rätt påläst vad det gäller skolforskning och jag har testat en hel del. Till annat har jag en klar förhållning, en underbyggd åsikt.
Nu var vi bara tre som hade gett sig på den lite utmanande ansökningsuppgiften i vårt område. Två förstelärare skulle anställas. En av mina två kollegor drog tillbaka sin ansökan. Då fanns två gamla lärarinnor kvar. Visst kan man se det så att man kan få det extra påslaget som bonus för lång och trogen tjänst.... men det känns inte så bra.
Försteläraren vill utföra något för den lön som utbetalas.
Försteläraren behöver tid för kunna utföra detta.
De först anställda förstelärarna fick en dag undervisningsfritt för att kunna utföra sitt uppdrag. De var utsedda till mattelyftare och är nu de som leder detta.
Tänkte när jag sökte att jag sannolikt inte skulle kunna få en hel undervisningsfri dag, men kanske en halv dag utan elever, en eftermiddag. Tid för att samverka med andra 1:elärare samt att utföra uppdraget på bästa sätt.
Så blev det inte, inte en enda ledig timme hängde med försteläraranställning nummer två.
I min uppdragsbeskrivning samrådde jag med dåvarande rektor om hur mycket tid jag skulle lägga ner på uppdraget. En timme per vecka enades vi om. Det skulle man orka utöver den tid som man lägger ner för att
rodda sin egen klass. ( Rodda var min förra rektors favorituttryck...det kom bara till mig då jag erinrade mig denna goda kvinna)
Jo, jag tror att jag lagt ner den tiden - en timma per vecka- på mitt uppdrag, men jag känner mig inte nöjd.
Samarbete med kommunbiblioteket har jag påbörjat, inbjudan att delta i projektet har jag skickat ut, läsvaneenkät gjordes till de elever som ska vara med, sammanställning av dessa ligger nu till grund för inköp av böcker till kommunbibliotekets skolpool, inläsning av böcker till en av klasserna har jag gjort , bokprat är utfört....
Nä, jag vill mer. Detta kunde jag som oavlönad lärarbibliotekarie också kunnat göra....
För de allra flesta förstelärare så krävs ett aktivt intresse för uppdraget, från kollegorna.
Nu finns det mycket avundsjuka, icke-vara-profet mm och det är också så att kollegorna inte kan åläggas mer jobb för att hjälpa till att uppfylla förstelärarens löneförmånliga uppdrag.
Till min glädje så kom flera av mina kollegor att nappa på bokprojektet. Det gäller bara att få tid att på något sätt hålla det samman.
Vad skulle jag så vilja göra i mitt uppdrag som förstelärre?
Jo, jag skulle vilja vara mentor för obehörig lärare i ämne där jag kanske har mest erfarenhet av alla lärarna i kommunen. En mentor som hade veckoliga möten, lektionsuppföljningar och lektionsplaneringar.
Jag skulle vilja jobba mycket med att dela med mig av alla intressanta och läroplansriktiga idéer som finns på olika facebooksgrupper. Jag skulle vilja kunna uppmana varje lärare att vara del av minst en grupp: So, no, bild, big 5, förändra Skolsverige, läsande klass....
Jag skulle vilja ruska om dem som FB-vägrar och visa dem på vilka skatter som finns på det, för dem "farliga", mediet.
Jag skulle vilja ha riktiga studiedagar där vi förstelärare ansvarade för innehållet, och där det kanske kunde vara workshops utifrån de olika uppdragen.
Jag skulle vilja visa på de sociala mediernas förträfflighet, nu när alla elever så småningom ska utrustas med datorer.
Blogg, webbstjärnan ( vilket ju också är en blogg), var man hittar tillåtna bilder på nätet, hur man kan jobbar tillsammans via google eller vikis, det skulle jag gärna vilja visa. Och förstås få kollegor att förstå att det är så man måste jobba idag, för det är ju så att världen blir mer och mer digital. Därifrån kan vi inte backa.
Jag skulle vilja stå inför alla mina kollegor i kommunen och berätta om Grej of the day. Förhoppningsvis finns det någon mer än jag i vår kommun som startat upp detta sätt att uppfylla många delar av läroplanen på ca 20 minuter per dag, på ett sätt som gör eleverna nyfikna, allmänbildade, informationsmottagande, informationsdelande och metakognitiva.
Och sist, och allra mest, jag skulle vilja ha tid och få möjlighet att hitta material och stödformer för elever som inte riktigt har förmåga att hänga med i skolarbetet, men som verkligen vill och försöker.
Kunde jag få göra allt detta, ja, då skulle jag känna mig som en riktig förstelärare.
Bilderna tog jag denna gråa novemberdag, på en sen eftermiddagspromenad.