Tänker på hur kul det är att ha fyllt sextio, och fortfarande känna att man är under utveckling.
När man var barn på 60-talet, ja, då var de som var i min nuvarande ålder riktigt gamla och stencila... åtminstone enligt mitt sätt att se.
Kanske var förra seklets tanter också under utveckling, iallafall på något sätt.
Men de hade inte samma möjligheter att låta sig bli förkovrade, som vi som är tanter på 2000-talets har.
Internet och dess sociala medier har varit ovärderliga, då det gäller möjligheten att ta del av de trender inom skolvärlden, som gör lärartanten till en lite annorlunda lärartant under tid.
Även tantens framtoning rent fysiskt utvecklas ju under tid. Inte lika positivt som den professionella dock. Men sådant är livet, absolut....
Vi kom att prata om vikten av träning, vi tanter som åkte tillsammans till Åsas funktionella träning i tisdags. Vi kom fram till att vi tränat regelbundet i grupp, ett par gånger i veckan, i snart tjugo år. Inte så att det syns så mycket utanpå av den träningen.... men under det slappa och sladdriga, så är musklerna i betydligt bättre form än vad man utifrån synintrycket skulle kunna tro.
Tillbaka till skolutveckling.... och vad jag ser som har varit utvecklande för mig.
Drama som pedagogiskt hjälpmedel, undersökande arbetssätt - genom böcker och tidningar, genom att ta kontakter via telefon... det var något som fanns med i förra seklets utveckling.
"Tidningen i skolan" hade flera olika kurser som jag var med på, t.o.m en sommarkurs i Stockholm fick jag lov att åka på. Det var ett annat tänk, tänket före den stora datoriseringen. Men det funkade då, och det funkade bra.
Om man ser till senare år så var ju åren med e-twinning väldigt roliga och lärorika. Schoolovision var den stora grejen inom e-twinning, men inte min favoritgrej. Konstprojekten och fotoprojekten ( det senare var ju våra Grimsåselever europamästare på flera gånger) var de internationella samarbeten som jag som lärare lärt mig mest på. Liksom det samarbete som jag och Ingrid från Slovenien hade under ett och ett halvt år, då våra elever berättade om sina skol och vardagsförhållanden för varann.
Tror att Lgr11 tog lite död på e-twinning. Orken tröt. Fick ett mail om att fotoprojektet skulle tas upp igen. Hoppas det, vi är på direkt. Ett enkelt projekt att vara med i, under det att man kan lär sig en hel del om andra länder utifrån de foton som visas.
Schoolovision är det största och mest långlivade projektet i e-twinnings historia. Om frågan om nytt deltagande kommer... ja, jag vet inte.... jag måste ha hjälp av kulturskolefolk för att få till det.... och de har inte alltid tid att hjälpa till. Eller kanske är det bara fråga om prioritering.
Big 5 har jag jobbat efter i flera år nu., Tänker inte längre i Big 5-banor, för stödstukturer av olika slag, förmågetänk utifrån orsak-konsekvens, jämförelser, begrepp i olika sammanhang, metakognition... ja, de har blivit självklara nu.
En läsande klass tog jag snabbt till mig, direkt efter jul. Eftersom jag jobbade hela våren med materialet som finns i FB-gruppen, så känner jag att jag kan använda alla "läsfixare" i skolarbetet, och har på det sättet knappast använt något av det material som numera både finns som bok och ute på nätet.
Från Skolverk och skolledning kom så en propå om att alla lärare skulle träffas veckoligen och diskutera/utveckla sig i matte via "mattelyftet". Nu känns det mer som ett påhäng än som ett lyft, men det kanske blir bättre till våren, då det handlar om problemlösning. I höst har det handlat om bråktal... känns lite tjatigt vid det här laget.
Vad är nästa socialmedielyft för lärartanten då?
Förhoppningsvis "Grej of the day". Tänkte köra tre gånger i veckan ( minst) efter höstlovet. Låter väldigt spännande!
Vill ha några månaders lugn i dagens grej, så det hinner sätta sig.
Men sen är tantlärarn öppen för nya utmaningar och ny utveckling. Redan lite nyfiken på vad det kan handla om.
Tant fotografnörd tänker att vi går mot mindre fotogenique årstid just nu. Men man måste förstås inte ha tio foton i varje blogginlägg....
Nu är det strax dags för Filmtime framför TVn, med stickning till hands. Har utvecklat strumpstickandet en hel del under det att sockstickeklubben visat på nya möjlgheter. Bara en sak som jag missat att utveckla.... olika sätt att sticka häl. Tror att det handlar mest om bekvämlighet faktiskt... är så inkörd på vanliga hälstickasättet.. och jag tycker att den hälen funkar bra.