Fenomenet fotboll här intressant. Så många människor som lever för sitt lag. Så många arenor som fylls gång efter gång, med de olika lagens supportrar.
Jag har stor förståelse för att det är kul att spela boll... om man har lite bollkänsla. Men att fotboll kan dominera en stor del av vardagen, vara det viktigaste av allt, det är lite konstigt.
När jag var ung, så åkte jag och min bror till Ryavallen och kollade på Elfsborgs hemmamatcher. Idag var det han och hans fru som fixat biljetter till Borås Arena.
Hammarby stod för motståndet. Två topplag, som tillsammans drog 14000 åskådare, en fullsatt Arena.
Ett förskräckligt oväsen, från de två "hejarklackarna", en på varje kortsida. Fyrtio mil från Stockholm till Borås, för Hammarbyfansen. Ja, det kunde det nog vara värt, när man fick tre poäng med sej hem.
Hammarbyfansen är en lugn och beskedlig "klack". Några bengaler tändes, bl.a. samband med målen, men det var bara ett fåtal. Elfsborg hade ännu färre. På storbildsskärmarna tändes förbudstexten direkt när bengaler gick igång...
Det är kul att se fotboll irl. Att uppleva atmosfären.
Hammarby var det klart bättre laget. Elfsborg hade lite otur. Hade ett antal bra skott på mål. Ett som gick in. Men som var ett off side-mål. Ett sus av besvikelse, förstås.
Hammarbys seger var rättvis. Bästa laget bör vinna...
Det blev förlust för Elfsborg, men ändå en jättebra dag. Åt lunch tillsammans med bror och svägerska i Orangeriet i Stadsparken. Rhodedendronbuskaget var i full blom. Vackert!
Efter matchen bjöds vi på äpplepaj och kaffe hemma i barndomshemmet. Alltid lika trevligt att komma "hem " en stund. Liksom att träffa bror och svägerska.