Stekt strömming är en riktig "vattendelare". En del kan inte förlika sig med rätten. Jag anser att det kan vara det godaste som finns. Men den måste vara rätt stekt. Gärna dubbel. Tror att det kallas strömmingsflundra... men kan ha fått det om bakfoten.
C-E tyckte att vi kunde ta en promenad längs sjön, innan vi åt. Fast inte runt hela sjön. Så det blev nästan en nostalgipromenad för min del. Vi/jag valde en väg, som jag förr ofta gick med skolbarnen. På den tiden som jag jobbade i den skolan " på riktigt " och då man hann med en hel del utevistelse under skoltid. ( För tydlighetens skull, så är det i den skolan som jag nu jobbat ett läsår på "oriktigt" sätt, som vikarie)
Parkerade vid Göstas brygga. Det var så vackert med gräsanden som simmade utanför bryggan. Zoomade in. Då dök den rackarn.
Testade igen. Ok bild.
Bara åtta grader. Regn av och till. Jättehärligt promenadväder. Så mycket syre i luften. Märker att promenadtakten påverkas mycket utifrån hur syrerik och regnmättad luften är. Idag nästan flög jag fram...
Eller ..
det var väl en överdrift...
Det dyker upp många minnen då man går rundan kring Sjölunds udde. Gökotta med personalen var tradition.Då jobbade hela skolans personal tillsammans som en enhet. Idag är lärarpersonal och kök/vaktmästare helt åtskilda.
Skidturer på vintern. Skidorna stod i rader utanför skolan. Vi åkte nästan varje dag. På den tiden fanns det snö. Och is på sjön. Mycket friluftsliv blev det.
Tror att vi hann med lika mycket undervisning som idag, trots det.
Strömming och potatismos smakade utmärkt efter promenaden. Och energi fick jag/vi av den syrerika promenaden. Ovanvåningen har blivit städad. Fönsterputs inräknat. I morgon tar vi resten av huset.
Och förhoppningsvis en ny promenad i syrerik luft.
Nu är det nog så att syrehalten alltid ligger på 30 %. Men det kändes som den var dubbelt så hög....