Hade tid hos frissan efter lunch. Min vanliga frissa. Har gått hos henne i trettio år gissar jag. Hade en annan under de första ( gissningsvis) femton åren som vi bott här. Jag var väl i fyrtioårsåldern, då den frissan vid ett tillfälle sa: - Du börjar bli gråhårig!
För egen del hade jag inte sett ett enda grått år, och blev förbaskad ( heter väl kränkt nu för tiden) då hon påpekade att hon såg gråa hår. Förarga Anna-Lena, det ska man inte göra....
Efter det så bytte jag frissa. Till två unga kusintjejer som just var klara frisörer. De öppnade en salong i sin hemort. Efterhand som de fått egna familjer, så öppnade de även salong på de nya bostadsorterna, samtidigt som de behöll sin gamla lokal.
Idag hade jag tid i den gamla lokalen. Frissatid på måndag passade mej bra. Och.så kunde jag ta dagens promenad vid Lagmanhagasjön, några km från samhället.
Vattenståndet var lågt. När jag gick här senast, på senhösten, så var det vatten högt upp sandstranden. Vattennivån har sänkts väldigt snabbt. Känns otäckt.
Sjöutsikten ser ut så här...
Som lantis förstår jag inte grejen. Men det är det andra som gör. Husen är uthyrda de flesta helger, samt under semesterperioden.
Och man får väl konstatera att modiga entreprenörer är värda framgång.
En fin strandpromenad.
Hemma blev det en stund på altanen. Med utsikt över de blommande äppelträden.