Det är nästan två månader sedan vi besökte Hofsnäs senast. Det var när restaurangen precis hade öppnat för säsongen. I slutet av mars. Vi gick den 3 km långa leden, som vi brukar göra när C-E är med. Då konstaterade jag att det var mycket vatten i sjön.
Idag hade vattnet sjunkit betänkligt. Stenar, som brukar gömma sig under vattenytan, det var på "torra land". Växternas vattenbehov, sol och vind samt avsaknad av regn har "tömt"Åsunden på vatten.
Otäckt, tycker jag. Har sommaren 2018 i färskt minne. Sol, blåst, torka. Växter dog. Vilda djur led av vattenbrist. Kreatur skickades till nödslakt.
Det ordnade upp sig i slutet av sommaren. Regnet kom och en del växter kunde räddas. Kreatur som var utsedda att slaktas, fick leva.
Jag vill inte vara med om detta igen. Tanken skrämmer mig. Men maktlös sitter jag i kvällssolen som lyser in genom fönsterrutan och hör de kraftiga vindbyarna därute.
Hofsnäs hör till mina favoritplatser. Vatten runt omkring. Fina stigar att vandra på. Växter och djur av olika slag. Herrgårdsrestaurangen bjuder på riktigt god mat.
Tog rundan medsols. Det blir oftast att man gör det. Undrar om medsolsgång är mer naturligt än motsolsgång.
Det första som mötte oss var fåren och lammen. Än en gång förundrades jag över hur någon kan äta kött från ett litet lamm. Så söta.
Jag är absolut emot "djurbarnsdödande".
Hyckleri... jag vet... efter promenaden så åt jag fläsksnitzel. Från en en vuxen gris rumpa...
Det fanns en hjord av kreatur i en av hagarna. De såg nöjda ut, där de vilade i solskenet. Det är fint när kalvarna får gå med sina mammor.
Hoppas att gräset får regn snart, så det kan fortsätta växa sig grönt och saftigt.
Jag/vi har gått utmed Hofsnäs vandringsleder under blåsippstid, vitsippstid och midsommartid. Och på flera andra tider. Men aldrig i liljekonvaljtid. Det är svårt att få ett bra foto på den väldoftande blommorna. Det fanns många platser som såg ut så här.
Liksom förgätmigejens. Lite ihopkrupen och frusen, såg den ut att vara.
