Vips, så var påsken bortstädad. Påsken är en föredömlig högtid på alla sätt. En familjehögtid... om man så vill... utan större krav. Utomhusväder. Måttligt med pynt. Bortstädad på tio minuter. Åtminstone hos oss.
Idag har varit en ledig dag. Onsdag är egentligen arbetsdag, men idag behövdes inte pensionären. Eleverna skulle få testa golf på en närbelägen bana. Golf ligger långt ifrån mina färdigheter och intressen. Nej, där var jag inte till någon nytta.
Men vips var dagen fylld med olika aktiviterer. Gym. Träff med gamla kollegor. Toppen att jag fick en ledig dag, så att vi kunde ses. Det var nog ett år sedan senast. Vi träffades över en lunch på centralorten mest populära restaurang. Alltid mycket att prata om. Förstås. Vi satt vid ett långbord. I andra änden av bordet satt några män.
En av dem var vår gamla kollegas make. Vi var sju kollegor som splittrades på olika skolor i början av seklet. Vi fortsatte att träffas flera gånger per år. Mannens fru, Inger, var den första som lämnade jordelivet. Bara 59 år gammal.
Han såg lite ledsen ut då han lågmält hälsade på oss. Jag förstår det. Fyra av sju satt där vid andra bordsändan och pratade och skrattade. Varför fick inte hans fru vara med?
Gräset behövde klippas. C-E är vårallergisk. Tur att jag styrketränar, så att jag orkade knuffa runt den ( inte alltid) självgående tunga gräsklipparen.
Nu är trädgården i bra skick. Och jag fick energi nog att både städa bort påsken och att spela igenom några tvåstämmiga låtar, som jag ska testa i en av skolorna i morgon. Så här i slutet av terminen så blir det musik i flera klasser och på båda "mina" skolor. Barnen ska ju ha något att sjunga på skolavslutningen.
Maj är den månad som känns kortast av alla. Vips är vi en bit in i juni och terminen är slut, och pensionären blir pensionär igen. Nästan...
De är SÅ vackra. Men blommorna är så förgängliga. Vips är de borta...och trädet ser ut som vilket grönt träd som helst.